– Det är nästan överväldigande att få det här stödet, säger Petri Tuulik (sång och gitarr). Det är lite tredje gång gillt för oss i tävlingen, vi har varit med två gången tidigare men aldrig kommit till final tidigare. Nu kan vi bara hoppas på att det räcker hela vägen fram och att vi får möjlighet att spela på festivalen.
Av de etthundratrettiofem kvarvarande bidragen har tjugofem röstats fram till final där de tre band som får flest röster…
Texten kan många säkert känna igen sig i då den handlar om hur kall vår värld blivit och som blir mer och mer just det.
Erik säger: Låten handlar om en människa som varit borta och levt ett helt annat liv än det hen nu möter, och förstår en kväll när hen är ute på stan eller vart hen nu är den kvällen, att hen har förlorat hela sitt liv för något som inte betydde ett skit nu i slutändan.
Jag är en före detta ”stockholmare” som flyttat upp till Norrbotten. Och jag gillar som sagt att skriva. Allt!
När min kompis från ungdomstiden i Vallentuna, Magnus Hjerpe, skickade ett mejl i mars i år blev jag glad och smickrad men också lite nervös. Han hade via sin mamma fått en av mina diktböcker och undrade om jag ville skriva texter till hans melodier. Det visade sig att han satt på en stor skatt av låtar som han inte…
Den sista dagen på den tionde upplagan av Way out West bjöd på närkontakt av tredje graden när det gällde både väder och lera. Trots att vädret hade någon form av mentalt sammanbrott när det varvade mellan hällregn, klar himmel, hårda vindar. Vädrets lynnighet hade börjat sätta sina spår på festivalpubliken som kämpade sig över gräsmattor som hade förvandlats till lera.
Men än var det mycket kvar på festivalen och kvar på schemat fanns bland andra SIA…
Aldrig har vädret påverkat en sådan vacker publik som ju mer timmarna tickade på, ju mer blöta och leriga blev dem. Hoppet försvann dock aldrig och även om glittret på kinderna rann bort och de tunna byxbenen tyngdes av leran så gav publiken inte upp utan verkligen krigade sig igenom dagen.
Dock fanns det stunder då er recensent hade stunder av fullhopplöshet som när regnet öste över publiken under Tallest Man on Earths spelning. Men precis mot slutet hände något…
Det är kalla och ovänliga vindar som välkomnar resenärer till Sveriges västkust för den 110:e upplagan av Göteborgs Way out West. Oväntad väderlek överraskar publiken redan vid plattformen på Stockholm Central och kyler ner tunna kimonos och shortsklädda ben. Hattar flyger iväg så fort de når perrongen vid Göteborgs Centralstation och avslöjar att förra årets varma väder är endast ett minne blott.
Den hipstrigaste av festivaler började utan större pompa och ståt med en blygsam publik men…
Lite lagom festivalsliten började jag min dag 3, söndag. Först ut för mig var en för mig okänd John Grant. Han charmade mig fort och hans musik var både lekfull, vacker, rolig och pampig. En bra start på dagen.
Joan Baez var nästa hållplats för mig. Americana slår aldrig fel på en söndageftermiddag. När hon sedan välkomnade Patti Smith på scenen kändes spelningen legendarisk.
Efter en stunds paus i pressrummet (haha, paus? Redigering av foton) var det dags för Patti…
Årets line up har varit en bra blandning, det har funnits någonting för alla. För mig var lördagens absoluta höjdpunkt Sigur Ròs. Deras vackra melankoliska melodier och kraftfulla uttryck blev extra starka av ljussättningen de använde, och de fick hjälp av den tidigare nämnda bakgrundsvyn av Stockholm. Dagens upptäckt blev Anna von Hausswolff, en tjej med en otroligt stor röst. Hennes musik är överallt samtidigt och de långa elektroniska musikslingorna träffar rakt in i en, det är omöjligt att…
Förutom de oinbjudna insekterna som förvirrat krockade med publiken och gjorde sig hemmastadda i långa hårsvall så är detta platsen för den minst brokigaste festivalpubliken. Sällan har en skådat en mer from och melankolisk publik som sakta strosar runt ett festivalområde. Skeppsholmen är platsen för att få se artister utan att få vassa armbågar i sidan och slippa se gäster ha sex vid bajamajorna. Det mest dramatiska som erbjöds var när en konstnärs- och en kulturpersonlighet bråkade som två tonåringar…
Gruppen heter Wildie och startades upp 2013 och består på scen av Anders Thorén på sång och piano, Rasmus Svensson på gitarr, Marcus Rostedt på trummor och Peter Antonsson på bas.
Anders sångröst är alldeles magisk och musikerna låter väldigt samspelta!
Jag tror att de här kan gå hur långt som helst, speciellt om den nya plattan kommer ha den kvalién som låten här nedan.
Just nu håller de på med inspelning av deras andra platta som kommer vara klar…