Oliver Palmquist som med sin respektingivande persona och relativt artikulerade growl gör ett fantastiskt jobb bakom micken, så länge musiken ljuder. I de improviserade mellansnacken går han ofta bort sig, blir stimmig och han är inte helt sällan nära att ta livet av det fina tempo bandet bygger upp. Det är lite synd, för så fort han blir buren av resterande orkester så är han en av de bästa frontmännen på Stockholms undergroundscen.
På det hela taget ger i…
Corrosive Carcass slår visserligen upp öppna dörrar, några gränser utmanas inte, men man gör det på sitt eget sätt så att det hela tiden hålls spännande. Den egna tonen och uttrycket glöms aldrig bort i strävan efter att låta så mycket dödsmetall som möjligt. Kan bara bandet utveckla sin låtkatalog utan att tumma på sina egna referenser finns det en massa härlig potential!
Vad man däremot skänker är fina blastbeatkrevader och en härlig tyngd, i sin brutaldödsgränsande metal hittar Desolator ofta rätt. Giget skulle visserligen må bra av lite större dynamik, både i musiken och i scenspråket. Det händer inte jättemycket på scen och det som händer är synkroniserad headbanging, för mycket hårflängeri ger ett alldeles för introvert uttryck som lätt blir trist.
Men, kvartetten fyller ut Paganizers skor hyfsat och den lilla publiken som behagat stanna kvar i Bryggarsalen bjuds på…
Det finns bitar och låtar där thrasharna hittar rätt, där avsaknaden av en extra gitarr inte är påtaglig. The adaptive satanist och where is your god är två inslag där Nattas hittar hela vägen hem, där de fina riffen får den tyngd och utrymme de förtjänar. Men bitarna där Mouths fantastiska growl inte räcker för lyfta helheten och där basen inte klarar av att kompensera för det som saknas i tyngden är alltför många. Överlag är det ett bra…
Setet är genomgående intressant, bra fart och det är på det här viset thrash ska framföras. Rötterna ligger fint i åttiotalet men utan att helt låsa sig fast i Bay Area-giganternas fotspår och man vågar hitta sin egna väg genom musiken. Obscyria blåste in med välbehövlig energi till Bryggarsalen, fint säger jag.
Dynamiken lyser helt med sin frånvaro och kvartetten låser fast sig sig i den egna musiken utan att ha energi eller aggressivitet att nå ut till publiken. Men det finns givetvis en och annan ljuspunkt också, rent musikaliskt bjuder Conflagrator på en näst intill felfri insats. Eric Pruul bakom trummorna imponerar enormt, tekniken är lysande och genomgående väldigt tajt, det är faktiskt få trummisar på den nivån som kan mäta sig med Pruul.
Sammanfattningsvis har bandet en enorm potential…
Jag såg fram emot en konsert med lite fart i men förväntade mig inte så mycket mer än det jag sett av dem alla andra gånger jag kollat, men jag upptäckte nya saker denna gång. Deras samspel har alltid varit bra, men nu är det mer än så. Alla instrument låter bättre, det finns mycket bra gitarrsolon och mer blås-segment. Det är som att de nu under jubileumsåret bestämt sig för att låta bättre än någonsin. Låtarna avlöser varandra…
Hans skånska dialekt kommer då och då fram, det påminner om Familjen-Johans utpräglade kännetecken, men det är inte genomgående och då blir det ingen grej av det. Det är också skillnad på att sjunga rent och sjunga bra. Han kan hålla toner men det är inte så mycket känsla bakom dem. Sen hör jag inte heller vad han sjunger största delen av tiden, mest för att ljudet är högt men också för att han ändrar tonläge och styrka i…
Det som slår mig är att det inte är så bra livemusik, låtarna är så baserade på elektronik och effekter att det blir en svårighet att skapa en bra ljudbild utanför en studio. Det märks, för hon ber då och då ljudkillen ändra lite i monitorinställningarna. Men när det blir bra så blir det riktigt bra, speciellt när hennes röst kommer fram över musiken, för det är rösten som är höjdpunkten. Jag skulle önska mig en konsert med ett…
Ikväll satt jag och hoppades lite på att hon skulle spela fler låtar från första skivan och mer på vanlig cello istället för el-cello. För mig skulle det varit perfekt om hon i princip spelade igenom Ah! även om jag förstod att det inte skulle hända.
Första låten var Giddy up från första skivan och magin när hon sjunger stämma till cellons melodi är obegränsad. I andra låten, Ah!, kom en trummis och en keybordist in och backade upp och den…