Konsert

       Jag blev helt klart positivt överraskad när jag satt på parketten framför Södra teaterns stora scen. A beautiful friend öppnade kvällen på ett alldeles utmärkt sätt och det kändes som att han kunde vara kvällens huvudakt. Det lät riktigt bra, bandet var riktigt tajt, Pelle Ekerstams röst är utmärkt och tillräckligt unik för att musiken skall stå ut i mängden. Han ger ett närvarande och personligt intryck på scenen som passar det intima forumet väldigt bra. Samspelet med…

Från scenen underhöll artister som Icona Pop, Lilla Sällskapet, Alina Devecerski, Moa Lignell, Plura, Dead by April och Panetoz. Bland prisutdelarna skymtade såväl Dr Alban, Nyamko Sabuni samt den nyblivne OS-bronsvinnaren Jimmy Lidberg.

Vinnare

Årets livegrupp
Den svenska björnstammen

Årets hårdrock/metall
Dead by April

Årets konsert
Bruce Springsteen, Ullevi

Årets genombrott
Moa Lignell

Årets manliga liveartist
Timbuktu

Årets utländska låt
Gotye – Somebody I used to know

Årets svenska låt
Loreen – Euphoria

Årets kvinnliga liveartist
Loreen

Augustifamiljen tänker du kanske? Ja, Håkan Hellströms kompband. Eller På Spårets husband. Ringer det en klocka? Tänkte väl det! Den här kvällen är de rejält förstärkta, inte mindre än åtta gäster har de med sig. Och det är inte vilka gäster som helst. Magnus Carlson (Weeping Willows), Love Antell (Florence Valentin), John Engelbert (Johnossi), Nicolai Dunger, Peter Morén (Peter Bjorn and John), Tomas Andersson Wij, Theodor Jensen (The Plan, Broder Daniel) och Kristian Luuk!

Vad fick vi då höra?…

Som vid alla sommarfestivaler så vill man ju ha fint väder. Den här dagen var himlen massivt grå och jag var lite nervös att det var dags för kameran att få sig en riktig dusch men vi klarade oss med endast några få regndroppar. Det var cirka 350 personer i blandade åldrar som hittat till den lilla gropen i Färjestaden. Därutöver satt det cirka 200 personer på Skansens uteservering och lyssnade. Det blev en alldeles lysande tillställning!

Först ut på…

Hon har ett riktigt bra samarbete med bandet som gör att de hela tiden är närvarande utan att ta för mycket plats, precis som det ska vara så är det Melissa och hennes gitarr som är i fokus under största delen av spelningen.

Spelningen börjar lite trevande under de två första låtarna men en fantastisk Jag kan inte skilja på får fart på sommarkvällen och publiken börjar komma igång. Melissa lyckas blanda sina lugnare låtar med de lite mer…

Jag får känslan att hon bränner krutet under spelningens tredje låt, Walking aimlessly, som hon gjorde fantastiskt bra. Men tillsammans med bandet skapar hon många riktiga höjdpunkter under spelningen.

Det som dock känns lite överraskande med Anna är att den låten som jag anser att hon framför med mest känsla är, den av Pat McLaughlin och Roger Cook skrivna, The longer the waiting, the sweeter the kiss. Den följs upp av riktigt bra Damaged ones och i mitt tycke…

Han hanterade både gitarr och klaviatur med stor känsla och hans röst är verkligen magnifik. Jag kan dock tänka mig att om han får nyttja ett riktigt band istället för förinspelade komp skulle han växa ännu mer.

Jag tror också att han skulle komma mer till sin rätt i en lite mer intim miljö, scenen blir lite för stor och ibland känns han väldigt ensam och liten på scenen.

När han körde spelningens höjdpunkt, Catherine the waitress fick han…

Stämningen är på topp i Malmö Arena. Vågen snurrar varv på varv runt arenan och det dansas och klappas i händerna långt innan huvudakterna för kvällen visat sig. När klockan närmar sig konsertstart dras ett bildspel igång på storbildsskärmarna och jublet stiger. Så släpps det vita skynket som dolt scenen ner och kvällens nio huvudpersoner uppenbarar sig.

Det känns minst sagt märkligt att stå och se detta. Det är så långt ifrån den sortens spelningar jag brukar gå på att…