Bandet säger själva att de hämtat inspiration från band så vitt skiljda som Iron Maiden och Lamb of God. Jag själv hör jag lite Rage Against the Machine inslängt i mixen. Om det är meningen? Ingen aning. Men om det är något positivt jag ska framhålla så blir det just det.
Juryn tycker det är skitbra, jag tycker mest att det ringer i öronen. Det är varken njutningsfullt att titta på eller att höra. Det är för mycket skrikande gitarrer och misshandel…
Inför ett nästintill fullsatt Babel kliver Jakob Hellman & Nerverna upp på scenen. Jag småler lite vid tanken på att bandet kallar sig för Nerverna när det är allmänt känt att Jakob lider av scenskräck, vilket märks, tyvärr. Nog hjälper den värme som publiken bidrar med lite. Ibland får vi glimtar av en artist som är charmig och nästan lite självironisk, som bjuder på sig själv. Men ofta känns det dessvärre lite stelt och Jakobs röst låter alltid som om…
Redan öppningslåten Tomorrow Has To Wait skvallrar om att det är ett betydligt mer avslappnat band jag ser den här gången. Sångaren Peter Morén lovar att de ska ge allt och de gör de verkligen. Det är hoppigt, spretigt och väldigt, väldigt underhållande. Publiken är lite mer tvekande och återhållsam till att börja med, det är egentligen inte förens världshiten Young Folks drar igång efter mer än halva spelningen som ytan framför scenen förvandlas till dansgolv. När den sedan tjusigt…
Dia Psalma i korthet: de bildades ur ruinerna efter Strebers, plockade in ljudteknikern på gitarr, lade ner, återförenades och lägger nu av för gott.
{joomplu:37088 right}Men däremellan hann de med att etablera sig ordentligt med sin folkmusikinspirerade punk och framförallt släppa den enormt framgångsrika Gryningstid 1994.
Det är just Gryningstid som utgör stommen i avskedsturnén som Dia Psalma varit ute på sedan i våras. Av elva spår tillhör åtminstone åtta av dem kategorin ”låtar man ska kunna” när det gäller…
Videodisplayen som visas i bakgrunden består av abstrakta mönster som nog är tanken att de ska förhöja stämningen i musiken, men det känns mest billigt och amatörmässigt gjort och jag tycker inte att det tillför speciellt mycket. I de bästa musikaliska stunderna levererar Junior Boys loungemusik som får en att vilja luta sig tillbaka i en soffa med en drink i handen. I de sämsta stunderna däremot blir jag så uttråkad att jag vill somna och snarka högljutt på den…
Två timmar efter att Roxette drar igång Dressed For Success är jag både glad och lite ledsen. Glad för att jag återigen fått se ett band vars musik jag växte upp med och för att Marie Fredriksson återhämtat sig från hjärntumören såpass bra att hon klarar av att stå på scen igen.
Men också lite ledsen över att det inte blev mer än det blev. En nästintill anorektisk scenproduktion med en bakgrund som blinkade med lite LED-lampor ibland och en…
Med sitt senaste album Shapeshifting ville det kanadensiska bandet Young Galaxy gå i en ny inriktning vad gällde låtskrivandet. Albumet innehåller sånger utan traditionella verser och refränger med mjuka synthar och mycket luft med ett sound inspirerat från 80-talets synthpop. Plattan är dessutom producerad av svenska Dan Lissvik. Kvällens spellista innehåller mestadels dessa nya drömska poplåtar.
Musiken trivs väldigt bra på en mindre klubbscen som Debaser. Bandet får en fin kontakt med publiken, som under hela spelningen syns lätt dansande.…
Moneybrother är ensam på scenen den här kvällen. Ja, om man inte räknar med gitarren. Han förklarar tidigt att låtarna kommer bli lite kortare än vanligt just eftersom han inte har med sig sitt band och att han kommer spela två set. Precis som vanligt så fångar Moneybrother publiken från början. Det är inte bara hans låtar som underhåller utan även det han säger. Att hans mellansnack får lika mycket, om inte mer, applåder som låtarna säger en hel del.…
Ryktet säger att Debaser är utsålt. Jag tror på det ryktet, det är verkligen fullproppat och extra svettigt i lokalen. Hur killen som har på sig både mössa och halsduk överlever är ett mysterium för mig. När Royal Republic går ut på scenen utstrålar de ett självsäkert lugn. Det finns nog knappt något som kan rubba det här gänget när de väl sparkat igång en spelning. Kort sagt, de levererar. Gillar man bara musiken Royal Republic spelar så har man…
Det känns lite fel att ha bandet i den här lokalen då kontakten mellan band och publik blir ganska dålig.
De startar upp med en underbar Nerför floden och går snabbt vidare till Kommit hem och därefter en galet bra Jag står upp än. De är säkra på det de gör, och det märks att de nu sysslat med det här i 40 år sedan de för första gången satt i basistens sovrum och spelade Kungarna från Broadway. Plura berättar…