När Thåström hittat ett koncept han gillar håller han fast vid det oavsett vad. Lamporna i de avsågade oljefaten i kulissen har hängt med många år vid det här laget, likaså trummisens utbud av märkliga saker att slå på. Men det gäller också musiken, på gott och ont.
Det är få förunnat att ha en sådan diger låtlista att plocka guldkorn ur, guldkorn som både är extremt välkända och väldigt väldigt många. Man behöver sannerligen inte ha varit punkare…
Till dagens konsert har jag hunnit lyssna in mig lite på herrarna (tack Spotify för det!) och jag har inte blivit mindre imponerad av Johns sätt att få sin gitarr att låta som minst två och dessutom lyckas med konststycket att klämma in en bas där någonstans också. Jag begriper inte hur han gör det, men det hörs!
Andra halvan av Johnossi, Oskar, är aktiv på sitt håll också, bakom trummorna. Under 18 Karat Gold håller hans hihat på att…
Jag tror inte någon i detta land kunnat undgå Joakim Thåströms utveckling. Från punkrebell när Ebba Grön slog igenom för trettio år sen, via pop/rock i Imperiet och industrislammer i Peace, Love & Pitbulls till hans solokarriär som nu landat i dagens konsert på Annexet.
Med de senaste, minst sagt utlämnande, albumen har han gått och blivit folkkär igen – något han tydligen värjer sig för. När Imperiet hamnade på Svensktoppen med Märk hur vår skugga på 80-talet var det…
Jodå, det kan det sannerligen. Att Stockholmsdoun endast består av John på gitarr och sång och Ossi på trummor låter lite klent, men ljudbilden blir sannerligen inte att leka med. John har en akustisk gitarr som han flyhänt behandlar och får de mest imponerande ljud ur, mycket tack vare sinnrikt kopplade förstärkare i bästa The Edge-stil. U2-gitarristen får också ett väldigt speciellt ljud ur högtalarna, men att få honom att avslöja hur de är kopplade? Ånej.
Som förband till Thåström…
Så här långt har vi hunnit se hur artisterna en efter en passerat förbi på röda mattan. Först ut var rockarna i Dead By April. Gissningsvis hade de bråttom in då deras sångare Jimmie Strimmel direkt la sig under nålen för att göra en helt ny tatuering. En annan som stack ut var Sofia Jannok, nominerad till Årets Folkmusik/Visa, som bär en otroligt vacker klänning.
Sen rullar det bara på; Anna Järvinen, Idol-Tove och Laila Bagge poserar vant för kamerorna.…
Nu är det dags och in på scen kommer äntligen Noice Forever.
När jag såg originalbandet Noice sist så var jag ung, det måste varit cirka 30 år sedan. Då åkte alla ungdomar till ett ställe som hette Stallet. Mängder med raggarbilar och bussar åkte dit, det låg ett par mil söder om Kalmar ute i skogen. När jag står här på Palace så befinner jag mig i minnet på Stallet och tycker synd om dagens ungdomar i Kalmar. Det…
Min oro är dessutom befogad, för många är de band som försökt ruska liv i sina avsomnade karriärer och floppat katastrofalt, medan andra har en eller två succéplattor långt bak i tiden och där publiken kommer för att höra deras gamla låtar istället för de nyutgivna.
Om man vill vara lite elak kan man applicera bägge dessa scenarior på mina gamla hjältar från Upplands-Väsby, men när jag väl infinner mig på Hovet märks det rätt snart att Europe gjort…
Rebekka Karijord inleder konserten helt på egen hand, ståendes i strålkastarnas sken och med bara sin röst lyckas hon att fullkomligt trollbinda mig från första stund. När hon sätter sig bakom sitt piano får hon sällskap på scenen av sitt band och när de stämmer upp i Wear It Like a Crown känner jag hur stressen helt har runnit av mig och jag kan till fullo bara njuta. Låtarna kommer trillande en efter en; Undo Love, Morning Light Forgives The Night,…
Det första som slår mig, vilket inte alls har med hennes musik att göra, är hur otroligt vacker hon är. Applåderna ekar när hon får tränga sig igenom publiken för att komma fram till scenen. Hon börjar med låten Jag ska sakna dig imorgon och fortsätter med Vem lämnade vem. Man skulle nog kunna höra en knappnål falla bland publiken. Melissa har en röst som är säregen och mjuk samtidigt som den skär genom märg och ben. Vemodig, skör, stark,…
Det är inte bara på festen jag nyss lämnat som stämningen är på topp, även här på det för kvällen utsålda Berns är det klackarna i taket som gäller. En förväntansfull stämning hänger i luften och jubel utbrister när bandet väl står på scenen. Det känns som att sångaren Christian Olsson redan från början lindar publiken runt sitt lillfinger. De följer hans minsta gest och han lever verkligen ut uppe på scenen. Jag tror inte att han står still en…