Som vanligt bjuder grabbarna på en ordentlig show, ett stabilt framförande kryddas med artisteri och utstrålning som är långt utöver det vanliga. Ljussättningen är näst intill magisk och förstärks av maffig pyro och fyrverkerier (som kvällen till ära formar The Jesterhead på den svarta himlen).
Showen brakar loss med titelspåret från senaste plattan, Sounds Of A Playground Fading och In Flames visar publiken att det trots allt var värt att trotsa kylan och bege…
Jag gillar de lugna låtarna bäst, Bättre hemma innehåller en fin melodislinga av en känslosam trumpet, sådant som jag enkelt faller för. Bandet utnyttjar det stora utbudet av instrument och blandar in flera olika blås-, sträng- och truminstrument. Även taktarterna varieras och i Kärlek och cash bildar en (troligen) tvåtakt ett superskönt gung. I Blodet gnyr dyker ett elektroinspirerat beat upp, som blandas med en dov sångröst, en mix som jag uppskattar. Jag fastnar lätt för instrumentala låtar, och det…
Kanada har inte direkt någon större historia av bra metalband, som i mycket annat domineras de av grannlandet strax söderut. Men Thrashmetal-bandet Annihilator har i alla fall gjort sitt bästa för att ta rygg på ”The Big Four”(Metallica, Megadeath, Slayer och Anthrax). Visst har man, med plattor som Never, Neverland, Alice In Hell och King Of The Kill, kommit upp i samma klass rent musikaliskt även om det försäljningsmässigt sett sämre ut.
I dagsläget är Annihilator ett tvåmansband där…
När man bor i Malmö har Nobelkommittén en annan betydelse än i övriga landet. Här är det bandet som presenterar rock av svenskt 70-talssnitt med en del punk och en del progg. Bandet har två album bakom sig där debutplattan, Innan livet exploderar, var rå och punkig med tydliga referenser till Ebba Grön och KSMB. Uppföljaren, Vi som ville någon annanstans, har ett betydligt mjukare sound som doftar mer av en Ulf Lundell från 70-talet.
Ikväll är…
Jag anser att man på SVT förvaltar programidén på ett bra sätt, med ett grymt husband under ledning av rutinerade Figge Boström så levererar de aktuella artisterna unika versioner av olika Svensktoppslåtar. Det märks att de medverkande artisterna har ansträngt sig, samtliga fem lyckas sätta sin egen prägel på låtarna och undviker snyggt ”coverfällan”. Medina haflar (den sorts musik som Medina producerar) iväg Björn Skifs Hela Natten Lång till oigenkännlighet, Maia Hirasawa tonar ner Mauro Scoccos Sarah i en…
Skivan känns på en gång individuell, allt från hennes röst till hur hon utnyttjar alla möjliga vinklar och vrår av denna indie-fusion hon tagit till sig. En vacker trumpet, rytmförändringar, dragspel, ohörbara samtal i bakgrunden är alla små detaljer som lyfter låtarna för mig. Trots variationen kan jag tydligt höra vad det är för känsla hon vill förmedla, den kreativa landningen hon gjort är för mig mitt i prick.
Red balloon, en vacker instrumental låt på piano blir…
Under kvällens gala delades åtta björnar ut till fyra glada vinnare. Kvällens stora överraskning var för mig att Zara Larsson, som förutspås bli Sveriges nästa stora musikexport, definitivt vunnit fansens hjärta och kunde gå hem med två priser. Det ska bli spännande att följa hennes resa mot nya höjder. En annan favorit hos publiken är som bekant Håkan Hellström. Att han fick med sig tre priser hem kändes inte så förvånande. Han har nu hunnit erövra inte mindre än 11…
Det har inte ens gått ett år sedan jättearenan norr om Stockholm invigdes med pompa och ståt och nu är det alltså dags igen för en ny arena i Stockholm. Det är tre av Sveriges främsta artister som står för underhållningen när det röda bandet är klippt och det är inte alls fy skam. Först ut var dock Zhala, en artist som jag inte vet någonting om och hennes framträdande gjorde mig inte direkt nyfiken på att ta reda på…
Jag kan utan tvekan säga att jag fick alla mina förväntningar bekräftade med råge, med sitt speciella scenspråk, utstrålning och originella röst dominerar Love Andersson scenen men smälter ändå in i tillsammans med resten av bandet och bildar en helhet. Ljussättningen är nog en av de snyggaste jag sett på en klubbspelning någonsin och den passade så himla bra in med Port Noirs annorlunda musik.
Nej, det var inte fulländat, det saknades lite tajming och var kanske inte riktigt…
Publiken bjöds på en ordentligt trevlig tillställning inne på Bar Brooklyn, Debaser Strands ”bakficka” av den okonstlade singer/songwritern Cajsa Siik. Hennes säregna utstrålning och ton i rösten fyller den lilla lokalen till bredden och lämnar ingen oberörd. Det är precis det jag vill när jag går på en spelning, att bli berörd på något sätt. Redan från första låten, Ego, lyckas hon och det tre man starka bandet fånga mig.
Det är tajt och det finns…