Recensioner

Hon har ett riktigt bra samarbete med bandet som gör att de hela tiden är närvarande utan att ta för mycket plats, precis som det ska vara så är det Melissa och hennes gitarr som är i fokus under största delen av spelningen.

Spelningen börjar lite trevande under de två första låtarna men en fantastisk Jag kan inte skilja på får fart på sommarkvällen och publiken börjar komma igång. Melissa lyckas blanda sina lugnare låtar med de lite mer…

Jag får känslan att hon bränner krutet under spelningens tredje låt, Walking aimlessly, som hon gjorde fantastiskt bra. Men tillsammans med bandet skapar hon många riktiga höjdpunkter under spelningen.

Det som dock känns lite överraskande med Anna är att den låten som jag anser att hon framför med mest känsla är, den av Pat McLaughlin och Roger Cook skrivna, The longer the waiting, the sweeter the kiss. Den följs upp av riktigt bra Damaged ones och i mitt tycke…

Han hanterade både gitarr och klaviatur med stor känsla och hans röst är verkligen magnifik. Jag kan dock tänka mig att om han får nyttja ett riktigt band istället för förinspelade komp skulle han växa ännu mer.

Jag tror också att han skulle komma mer till sin rätt i en lite mer intim miljö, scenen blir lite för stor och ibland känns han väldigt ensam och liten på scenen.

När han körde spelningens höjdpunkt, Catherine the waitress fick han…

Stämningen är på topp i Malmö Arena. Vågen snurrar varv på varv runt arenan och det dansas och klappas i händerna långt innan huvudakterna för kvällen visat sig. När klockan närmar sig konsertstart dras ett bildspel igång på storbildsskärmarna och jublet stiger. Så släpps det vita skynket som dolt scenen ner och kvällens nio huvudpersoner uppenbarar sig.

Det känns minst sagt märkligt att stå och se detta. Det är så långt ifrån den sortens spelningar jag brukar gå på att…