Att Jakob Hellman fick prestationsångest efter den monumentalt framgångsrika …och stora havet är lätt att förstå. Komma från ingenstans, slå igenom över en natt och bli unisont hyllad av recensenter, kritiker, publiken…
Under åren som gått sedan 1989 har han dykt upp som gubben i lådan och gjort enstaka spelningar här och där, alltmedan plattan fortsatt hyllas. Men nu är det något nytt på gång. Till slut.
På Gröna Lund inleder han nämligen med en låt som inte någon i…
Sedan förra året är Rockbjörnen ett livepris. Att intresset för livemusik är stort borde stå klart då över en miljon röster kunde räknas in. Under kvällen guidade Elsa Billgren oss mellan de olika kategorierna. Bland prisutdelarna syntes bland andra Filip & Fredrik, E-type och Cecila Forss. För underhållningen stod Graveyard, Danny, Ulrik Munther och The Ark. Vi fick också se en hel del eld under öppningsnumret som var signerat Burnt Out Punks.
Vinnare
Årets Manliga Liveartist
Håkan Hellström
Visst är det alltid svårt att spela som första band ut på en festival. Publiken har inte riktigt hunnit infinna sig i feststämningen ännu och det krävs något extra från bandet för att dra igång festen. I slutet av år 2010 släpptes MF/MB/’s debutplatta Folded och jag har varit ett fan sedan den dagen, men att uppleva dem live på en utescen på en stadsfestival med dålig uppslutning i publiken är uppenbarligen inte en bra kombination. En intim klubbspelning där…
Det amerikanska bandet The Cave Singers spelar vad jag skulle vilja kalla för genuin amerikansk folkrock, med tydliga influenser från både den afro-amerikanska bluesen och de historieberättande folkmusiksångarna från 1900-talets första hälft. Derek Fudescos snabba, plockande gitarrspel och Marty Lunds tydligt markerande bastrumma får mig att hängivet vilja stampa med i musiken.
Mest imponerande är ändå Pete Quirks sång som omedelbart fångar publikens uppmärksamhet. Som ett barn som lyssnar på en godnattsaga vaggas man in i hans berättelser. Han lever…
Kvällens spelning upplever jag som lite varierande i kvalitet. Jag pendlar mellan att tycka det är vackert och att tycka det är tråkigt och oengagerande. Men som tur är domineras kvällen av den svängiga, moderna soul som Tingsek är känd för. Kroppen rör på sig ofrivilligt till låtar som Six Years, Good vs. Bad och den gamla, fina Good Way Of Life, som blir till en riktigt schysst version med de extra stråkarna.
Ibland tystnar publikens småsnack runt…
Det är väldigt uppenbart när jag ser mig om i publiken att jag är en av de få kvinnorna i en mans-/pojkdominerad värld. Förvisso spelar Powerplay på Ungdomsscenen, men jag blir ändå lite förvånad över publikens låga medelålder. Själv tillhör jag precis den där generationen som växte upp med de klassiska Nintendospelen, men runt omkring mig ser jag mest tonårspojkar.
Musiken spelas synkroniserat med bilder från respektive spel som spelas upp på en TV-skärm vid sidan av. Rent musikaliskt vet…
Publiken värms upp med lite AC/DC, som strömmar ur PA-systemet. Förväntningarna är höga. Det är helt fullsmockat framför scenen och när bandet kliver på utbrister ett stort jubel. Själv väntar jag mig inga underverk ikväll, men jag skulle bli väldigt förvånad om jag gick därifrån med en känsla av besvikelse.
Hardcore Superstar har alltid varit stabila. De har fin scennärvaro och med enkelhet engagerar och charmerar de sin publik. Alla bandmedlemmar drar sitt strå till stacken genom att ge allt…
Namnet Albin Gromer ringer kanske ingen klocka, men om du äger en tv med reklamkanaler bör du också ha sett en viss möbeljättes reklam för sängar där Albin Gromer sjunger Trollmors vaggsång. Av någon anledning fascinerades jag av denna röst, blev nyfiken och ville höra mer, men kvällens framträdande var tyvärr inget som fick mig att jubla.
Musiken är tajt, modern soul med elektroniska inslag. Albins röst är klockren, men jag måste uttrycka min besvikelse över det extremt…
Efter att ha sett deras vackra och påkostade videor Lemonade och Gallows väntade jag mig att kliva in i en Karin Dreijer-inspirerad värld av vackra konstigheter, en konstnärlig freak show ljudsatt av elektroniska beats och eteriska röster. Så blev det inte. Istället möts jag av beatboxing och illa framförd operasång. Jag blir inte berörd det minsta. Systrarna Coco och Rosie når inte ut med sin musik mycket längre än till scenkanten, vilket blir mer uppenbart när man vistas längre bak…
Color The Trees är en popskiva med en elektronisk bas, kryddad med tajta beats och Andrea Kellermans sammetslena röst. Produktion och mixning är otroligt snyggt utan att vara överarbetat. (Överarbetade popskivor finns det alldeles för gott om.) Med det aktuella låtmaterialet hade man nog inte kunnat krama ur mer. Om det är något som skivan faller på är det nog just själva låtmaterialet som är stundtals starkt, men stundtals också lite svagt.
Även om Color The Trees har en stadig…