-Jag har inte stämt av med de andra i bandet men personligen är det väl en sån där klassisk proppen ur eller vad det heter. 2024 blev lite överraskande ett år där det här gamla bandet la beslag på ens tid och tankar igen. Kul, lyxigt att det hände, att det gick vägen så fint, men också lite skönt att det är över.
Vad tar du med i hjärtat från spelningen?
-Jamen jag har väl lite tunnelseende och minns kanske inte så bra som jag brukar. Att sätta ihop en timmes varieté som öppningsakt på ett par veckors varsel kan i backspegeln ses som en naivt korkad idé. Men samtidigt kanske det finaste minnet. Trots att jag själv inte såg något av det hela.
Hur har mottagandet av andra skivan, Om sommaren 06 och följande höst varit?
-Den lilla upplagan av vinyler har ju otippat nog gått åt som smör i solsken, vilket vi är lite tagna på sängen av. Att vi släppte skivan digitalt på julafton var möjligen en dålig idé om önskemålet var medial uppmärksamhet. Men vi är glada för de tillrop som dykt in.
Vad säger ni om den skrotade halva skivan som Hanna utan H sänkte? Har ni något hopp att ge oss?
-Vi undrar om en hårddisk med dessa inspelningar ens existerar längre, varför det blir svårt att ingjuta något som helst hopp i den frågan. Men jag är inte hårddiskansvarig i bandet och kan ha fel.
Blir det något bandmöte i januari i år?
-Nej. Men vi har inte pratat om februari.
Får jag vara med och sätta agendan?
-Ser inget som skulle stå i vägen för det. Utom vårt veto då möjligen.
Antar jag inte får bestämma ändå då, så vad händer framöver?
-Det som händer när vi dör är att livet går vidare precis som förr, törs jag minnas att någon skaldat. Den som lever får se helt enkelt.
Albumomslag: Peggy Lejonhjärta – Om sommaren 06 och följande höst