Det är i presentationen av musiken man hittar utrymme för yviga gester och scenspråk som utmanar. Anderssons röst lyfter, den är helt enkelt strålande, både i den ångestfyllda rena sången och i de explosioner som utgör screamvarianterna. Visst, deras metalcoreliknande uppenbarelse bryter ingen större mark i förnyelse, snarare en vidareutveckling av metalcorens popflirtande. Men i utförandet, i den show man bjuder på så ryms det så många dimensioner att Imber i dag är ett fullfjädrat liveband och egentligen borde beredas väg till mycket större äventyr.
