De flesta så kallade superband brukar landa i kortvariga projekt som från början känns som halvhjärtade försök att skrapa ihop lite extra pengar. Ammunition känns däremot gediget och genomarbetat och att det skulle handla om kortsiktighet slår bandet ifrån sig bestämt.
– Bandet är ett långsiktigt projekt, ett riktigt band som vi kommer satsa hårt på, förklarar Åge. Det handlar inte om att bara få ut en skiva utan vi bygger ett hem här. Även om många av oss har andra hem så är det här också ett hem som vi ska trivas i och kunna bygga vidare på! Det är lite som bigami, som att man har två eller tre kvinnor och man kan byta lite som man känner för.
– Du kan väl säga att det är som barn istället! skrattar Lasse. Det låter lite bättre så.
– Så är det, men samtidigt har ju inga band några garantier, menar Erik. Men så länge folk gillar det är det bara att köra på! Men vi siktar ju verkligen på något större med det här bandet, vi bygger ju något riktigt här!
Med så pass kända namn i sättningen kommer ändå vissa förväntningar och även en etikett. Många band som lever på gamla meriter hamnar lätt i fack och fans har vissa fördomar om hur det ska och borde låta, är det något ni har känt?
– Det kanske är något som fansen förväntar sig, funderar Robban. Att vi ska göra något bra och hade vi släppt en dålig platta så hade vi ju blivit utskrattade, jag kände i alla fall en rätt stor press. Men när väl recensioner började trilla in och folk berättade vad dom tyckte så kunda man ju pusta ut.
– Äh, om jag ska vara hundra procent ärlig, fortsätter Åge, så har jag aldrig känt någon press, jag har verkligen trott så mycket på plattan hela tiden.
– Ja, alltså, fyller Erik i och skrattar, gillar man hårdrock och tycker att den här plattan är dålig är man ju en idiot. Gillar man klassisk rock så kan man inte tycka att den är dålig, det är helt omöjligt!
– En liten kul grej som hände, berättar Åge, är att en kille på Metal Hammer i Norge skulle skriva en recension på plattan och det var någon som ringde och berättade att den killen verkligen hatade mig. Med Wig Wam i bagaget finns det ju en hel del hardcore-fans som tycker att det är löjligt det man håller på med. Så jag föväntade mig en usel recension, men den gick typ ut på att äntligen har Åge gjort något riktigt bra!
Att spela i olika band kan ju te sig helt olika, är det någon skillnad på Ammuntition jämfört med andra projekt ni varit med i?
– För mig handlar det om vänskap, menar Hal. Vänskap och att ha jävligt kul. Alla är så fantastiska killar och det handlar om att bli fulla tillsammans, att slåss tillsammans och att spela härlig musik tillsammans!
-För min del är det att alla verkligen respekterar varandra, berättar Åge. Att det är ett bra gäng, vi respekterar varandras åsikter och har det bra liksom.
Så du styr inte bandet med järnhand?
– Nej det är bara jag som betalar, skrattar Åge
– Åge betalar och jag styr, fortsätter Erik skrattandes.
– Nej, men det är så när man kör igång ett nytt gäng, fortsätter Åge mer allvarligt. Då måste alla ha olika roller och det här började ju egentligen nästan som ett soloprojekt. Men väldigt snabbt kändes det inte alls så, utan det kändes som ett riktigt band där alla har en åsikt. Det bor ju verkligen något i det här bandet, något större.
Med tanke på erat bagage från olika band, har ni känt er hämmade eller har det känts som att ni måste göra musik som kan placeras i ett speciellt fack?
– Nej, verkligen inte, funderar Erik. Snarare tvärtom, det som har varit jävligt skönt är ju att aldrig haft något färdigt koncept att köra på. Vi har hela tiden gjort den musik som vi har velat göra, vi har inte haft något fack att leva upp till.
– Det har varit väldigt befriande, fortsätter Åge. Att liksom inte ha några ramar, att det måste låta si eller så. Det hör man kanske främst på Take Out The Enemies som ju är lite överraskande och annorlunda. Som någon recensent skrev: ”What was the guys smoking when they wrote that”.
Så på tal om det, lever ni rock n’ roll-livet fortfarande?
– Nej, jag gjorde det mycket förr, berättar Åge. Men det var liksom inget att leva för. Jag har träffat så många band ute på vägarna som lever för attityden, lever för det som händer backstage. Sen kommer dom upp på scen och det är förskräckligt. Det tycker jag är bra med det här bandet, bara man kan leverera på scen så kan man göra vad man vill, men musiken går altid först. Vi levererar våran attityd genom musiken främst!
Levererar göra bandet verkligen, både med debuten och live, så jag kan starkt rekommendera en genomlyssning av Shanghaied men också att se bandet om man får möjlighet till det.