1995. Jag gick första året på gymnasiet. Kent släppte sin första platta. Och allt sedan dess har jag varit fast. Inget annat band har påverkat mig så mycket som Kent. Trots det så tog jag nyheten om att de ska lägga gitarrerna på hyllan tämligen sansat. (Förvisso är jag övertygad om att jag kommer gråta floder när den sista spelningen är över. Men det blir ju ett senare problem.)
Men nu när jag sitter i guldsitsen här på Musicstage, det vill säga jag får ju välja en video varje fredag, så måste jag ju passa på att hylla Kent. Dela med mig av lite minnen. Bli lite nostalgisk. Så den första fredagen i varje månad blir det Kent. (Ber om ursäkt till er som inte hyser riktigt lika varma känslor för Kent som jag gör. Men ni kommer nog överleva ändå!) Vi börjar väl från början? Det här är Frank.