Kan kanske spara er lite Googletid och meddela att Alestorm alltså är ett folk/power metall-band som sjunger om pirater, öl och rom, ibland reser piraterna i tiden och slår ihjäl vikingar, ja ni fattar. Det är helfestligt och kul i kanske tjugo minuter men när inte låtkatalogen håller blir det lätt lite långtråkigt.
En del festligt material höjer sig dock över mängden, till exempel härliga Keelhauled, Drink och Captain Morgans Revenge men i övrigt är sångerna rätt…
Visst, Tägtgrens röst har sett sina bättre dagar men pulvret sparas det inte på, det är fullt ös från start till mål. Publiken bjuds på en diger spellista ur Pains fina katalog, allt från Same Old Song till Dirty Women och The Great Pretender avhandlas i ett rasande tempo. Men konsertens höjdpunkter nås under hiten Shut Your Mouth, On and On och min personliga favorit The End Of The Line.
Det är lagom publikfriande och bandet lyckas med små…
Publiken är av den äldre sorten och jag antar att många hängt med under Hyndes karriär och nu tar chansen att se henne spela. Hynde är bra live, sången är stark och låtarna håller bra kvalité. Hennes erfarenhet lyser igenom både i låtarna och när hon pratar. Hitsen Don’t get me wrong och I’ll stand by you bringar så klart fram mest jubel och känslor.
En mycket märklig filur går runt och dansar på scen. Först verkar det var…
Henriksson är utomordentligt bra på att ta hand om en publik. Hela tiden pratar hon med oss och ser till att vi är med i det som händer på scen. Ett tag tycker jag att det går till överdrift när hon skriker till här och där och dansar på lite ostadiga ben i höga klackar. Det känns som att den där crazy imagen hon skaffade sig under idol-tiden gått lite för långt. Trovärdigheten i henne som artist minskar…
Tyvärr är det inte många som tagit sig fram till scenen så här dags, även fast det strömmar till folk under spelningen så känns det tråkigt att inte fler får uppleva Goldfrapp. Det är musik som talar till mig med tunga basar, rockig fiol, och snygga melodislingor. För mig skulle upplevelsen vara mycket bättre om de fått spela efter att solen gått ner. Deras musik går inte riktigt hand i hand med solskenet, även om vinden tar bra tag…
Deras publikfriande rock framförs med bravur, det är mycket energi som läggs ner, det är tajt och Petri Tuuliks röst håller genomgående bra klass även om det vid enstaka tillfällen haltar betänkligt.
Det bjuds på en fin setlist där de två singlarna från kommande plattan A New Hope, Nine Candles och People Like Us, imponerar mest på mig. Bandet hittar ett fint groove och levererar något som kan beskrivas som ”rakt på glam”, det osar 80-tal men utan…
Samuéla Burenstrand gör dock ett praktjobb bakom micken, hennes skönsång är njutvärd men det är framförallt hennes growl, som lutar åt screamhållet, som imponerar. Kraft, brutalitet och en storvulen utstrålning i en mäktig kombination som lyfter ett i övrigt mediokert gig.
Ljudet är i burkigaste laget, Magnus Hedblads bas och Hugo Tigenius trummor har svårt att interagera med varandra och det saknas något som knyter ihop hela föreställningen. Bristerna sminkas dock över effektivt av ett genomgående bra tempo och…
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det här har varit en stor dröm för mig att se Stevie Wonder live. Little Stevie är en artist som alltid varit sig själv på scen. Han har aldrig försökt vara någon annan eller som nu på äldre dagar har han inte försökt visa sig yngre än vad han är. Detta tillsammans med han enorma musikaliska talang gör honom fortfarande till en av världens bästa entertainers, enligt…
Bandet har en historia som härstammar från slutet av 90-talet, men släppte sitt första studioalbum Kasabian 2004, men det var i och med det fjärde albumet Velociraptor! och singeln Days Are Forgotten som jag själv upptäckte dem. Deras musik kan närmast beskrivas som modern indierock med neo-psykedeliska inslag och det är lätt att få vibbar av både Oasis och Primal Scream, men det ska de bara se som positivt. Kasabian är…
Deerhunter är ett sådant där band som har funnits i min periferi ganska länge nu. Jag har känt till dem, folk i min vänskapskrets har lyssnat på dem och jag har försökt att ge dem en chans, men det har känts för svårt för mig. Nu ger jag dem min slutliga chans här på Roskilde. Jag är, måste jag medge, ganska skeptisk. Och kanske är det en av anledningarna till varför jag inte alls kan…