Det är med ett fasligt mullrande som dessa stiliga, svartklädda norrmän kliver upp på scenen. De inleder med Anonyme hatere och jag inser att det måste vara många norrmän i publiken eftersom jag hör massiv allsång. Jag är positivt förvånad över soundet som är väldigt lättsamt, med nästan poppiga refränger, samtidigt som de ändå är grymt tunga. De kör rock, rakt uppochner. Bandet har kul på scen och de är väldigt ödmjuka mot sin publik.…
Annonsören på Pavilion-scenen har blivit ombedd av bandet att presentera dem på följande vis innan de kliver på: ”We used to be funk, but now we’re punk as funk.”. För det första, vad menar de med det egentligen? För det andra, det var inget funkigt med den här spelningen överhuvudtaget. Jag känner mig smått förvirrad då jag väntade mig att se ett punkband med americana-influenser, för det var ungefär så de hade beskrivits i programmet. Jag inser nu i…
För två år sedan spelade Icona Pop på Roskildes ”upcoming stage”, Pavilion, och jag var där. Jag blev glatt överraskad då och hade naturligtvis höga förväntningar nu när de åter kom till Roskilde, nu med en helt annan framgång bakom sig med klättrande singlar på försäljningslistorna runtom i världen. I Roskildes programblad beskrivs Icona Pop som popmusik för Yolo-generationen, vilket jag först tyckte var en lite komisk beskrivning, men när jag ser mig om i publiken på Arena så…
På avstånd hör jag polissirener, men det är inget att oroa sig för, det är bara Manu Chao som har börjat punkslamra på Roskildes största scen. När jag tar mig genom folkhavet handlar det inte så mycket om att tränga sig som att behöva kliva över folk som sover i högar på marken, om det beror på för mycket öl eller för mycket sol, det vet jag inte. Hela känslan är ganska lamslagen, men när jag tittar upp mot…
Phil Spector myntade på 60-talet uttrycket ”The wall of sound” som ett sätt att beskriva sättet han producerade musik på genom att spela in den genom en så kallad ”eko-kammare” som fick allt ljud att låta dubbelt. Jag använder mig ofta av uttrycket på svenska, ”ljudvägg”, men i det här fallet med Helhorse och The Psyke Project känns det mer aktuellt än någonsin. Jag förstår först inte hur de ska kunna få ihop det här. Jag har tidigare sett…
Klockan är efter midnatt och Avalon-tältet är fullkomligt packat till bristningsgränsen. Hur kommer detta sig? Jag har aldrig hört talas om bandet innan förrän jag läste om dem i festivalprogrammet. Men uppenbarligen är det fler än jag som har fått en gott förstaintryck av bandet. När bandet tar ton och Samuel T. Herring, bandets karismatiska sångare, kliver ut, ja då når jublet från den här folksamlingen nya nivåer.
Det blir mycket fokus på Herring och det är lätt att…
Arena-tältet är packat till bristningsgränsen och jag hade inte väntat mig något annat heller. Albarns stjärnglans är väldigt stor och han är såklart mycket van att uppträda inför en stor publik i och med sina framgångar med både Blur och Gorillaz. Han inleder konserten med två av sina nya låtar, Lonely Press Play och Everyday Robots. Låtarna har fått en makeover där de elektroniska bitarna har ersatts av en traditionell banduppsättning som får soundet att bli betydligt mer ”funky”.…
Jag hade ingen aning om hur populära HAIM faktiskt var. Arena-tältet är verkligen proppfullt med folk som jublar och klappar in bandet och när bandet direkt kör igång med Falling infaller stämningen direkt. Det här är bara så grymt. All min misstänksamhet föll omedelbart och efter bara en låt är jag säker på att det här kommer att bli en kanonkonsert.
Systrarna Haim blir helt mållösa av allt jubel och bestämmer sig att efter bara två låtar köra igång…
Duon inleder direkt med en låt som många känner igen, Wynona’s Big Brown Beaver, och publiken är genast med på noterna och bidrar med handklapp och allsång. Framförande är så simpelt, dessa två män sitter med sina gitarrer på scenen utan några som helst visuella hjälpmedel, och varför skulle de behöva det egentligen? Musiken med det fantastiska gitarrspelet talar helt för sig själv, vilket är fullt tillräckligt.
Tältet är fullsatt trots att det är…
Inför årets Roskildefestival har jag länge gått och smådissat The Rolling Stones lite och pratat om att det inte är speciellt spännande att titta på gubbar i pensionsåldern spela rock. Jag planerade till och med att inte se dem alls. Men så dagen innan gjorde jag en helomvändning, jag tittade på spelschemat och funderade på vad jag hade för anledning att inte se dem egentligen och kom fram till att det finns ingen anledning. Om man är någon sorts…