Festival

Nina Persson har en enorm scennärvaro och har en superb förmåga att nå ut från scenen och genom skärmarna till alla som tittar. Hon pratar ledigt och enkelt om allt och ingenting mellan låtarna och hennes säkerhet gör att det är lätt att gilla henne. Jag är ett stort fan, har som så många andra hängt med från The Cardigans-tiden och ser fram emot att få höra vad som skapats när hon är solo. Min första tanke är att…

Deras musik är sådan som sprider sig runt alla i publiken, sköljer som ett vatten in i varje vrå och upp i skyn utan att ta över allt för mycket. Gonzáles röst tar sig igenom och lägger sig över tonerna trots att den mjuka rösten lätt skulle kunna bli överkörd. Allt han sjunger känns ärligt och äkta, även när en inte lyssnar på texten så känns det som att han talar till en. Jag fylls upp av musikens utbreddhet…

Jag gillar hennes stil, både musikaliskt och i sitt uttryck. Låtarna har mycket bra och kraftfulla beats, och de blandas perfekt med hennes vackra personliga röst i de klara melodierna. På scen har hon med sig tre killar, två på varsitt avskalat trumset och en på keyboard. Det förvånade mig när jag kom fram till scenen och upptäckte det, för det låter otroligt bra och fylligt. Trummorna skapar ett superbra sound som passar utmärkt till hennes musik och röst. Inte…

Festivalen tvingades öppna senare än planerat idag på grund av att stormar under natten medfört vissa skador på området, men det är inget jag märker av. När jag läste det föreställde jag mig nedblåsta tält och kraschade läktare, men det är inte märkbart vad dessa skador varit. Inne på lilla scenen är stämningen god och folk som inte känner varandra dansar ihop och möts i sitt musikintresse. Jag gillar Sneijder fast jag inte hört honom innan. Det är dansvänligt…

När vi kommer in är det Showtek som spelar på main stage och det är redan bra hålligång. Mycket folk som står och dansar och tränger sig framför scenen. Det är dock inga problem att komma rätt nära scenen så jag kan se bra på det häftiga bygget. Stort scenutrymme och tolv stora skärmar på sidorna, sex på varje, gör att det visuella spelar en stor roll i framträdandena. Alla DJ:s använder sig på något sätt av dem och…

”Metallica By Request” som hela kalaset så fint kallas, går ut på att publiken får rösta fram setlisten för kvällen. Visst det gör att man slipper det mesta av kräkmedlet bandet spytt ur sig men ger också en alldeles för balladtung konsert som riskerar att dränera all energi från publiken.

Min skepsis är dock relativt obefogad, publiken bjuds visserligen på mycket ballader, låtar som One och The Unforgiven som förvisso är två fantastiska alster blir för långdragna och drar…

Gary Holt visar att han är en av världens bästa gitarrister, riffkungen som även huserar i Exodus visar vart skåpet ska stå och att han i alla fall kan fylla Hannemans ena sko. Tom Araya briljerar visserligen inte med sina vokala förmågor men det är lite så det ska vara med Slayer. Istället lägger han mycket krut på att försöka ha ihjäl sin stackars bas med hyfsad framgång (basen överlevde och det lät ruggigt bra).

Gruppen lämnar inte så…

Jag ger dock bandet möjligheten att övertala mig om att ingå i deras ritual på Sthlm Fields men blir inte ett dugg övertygad. Det som skulle kunna vara en tung, pampig och häftig stund känns mest bara som ett lamt försök att skapa något större. Den ritual som ska sprida de maskerade rockarnas mörka budskap till allmänheten känns mest som ett poppigt, långsamt spektakel utan vare sig självdistans eller budskap.

Visst det finns en hel del höjdpunkter som öppningen…

Gojira tar verkligen inte ut svängarna, det är tungt men inte speciellt tungt, det finns en gnutta energi där men den är mer återhållsam än vad jag skulle vilja. Det finns egentligen ingenting att klaga på, men tyvärr finns det heller inte särskilt mycket att hylla. Man väljer en säker väg som visserligen går hand i hand med deras inte allt för nydanande musik men det blir stundtals lite tråkigt.

Man vet från första stund vad man får, en…