Grabbarna i bandet har visserligen men hel del att skylla på, dels var det lite tekniskt strul som styckade av spelningen och dels blev ordinarie trummisen, Richard Evensand, sjuk. Han ersattes på kort varsel av Christian Netzell (Volturyon, Spasmodic) vilket han visserligen gjorde med bravur. Att gå in en till två veckor innan och göra ett så pass bra jobb bakom trummorna är faktiskt helt fantastiskt.
Men, det tar dock inte bort det faktum att konserten hade ett överlag…
Man spelar förstås en hel del från nya plattan, The Crawling Chaos, som släpptes så sent som den 25:e april och materialet står sig riktigt bra i konkurrensen med de äldre låtarna. Framförallt är det finfina Path To Oblivion som står ut och tillsammans med Flesh Architect är kvällens bästa bidrag från västgötagruppen.
Det känns som att Puteraeon kickar igång kvällen på riktigt och jag tvivlar på att någon lämnas oberörd inne på Kägelbanan!
Men det saknas tyvärr en del för att jag ska gå igång på riktigt, det händer inte mycket på scen och den publikkontakt man försöker skapa lämnar en del att önska. Fredrik Arnessons growl är visserligen i långa stunder helt lysande och förstärker kraftfullt tyngden i musiken men inte heller den når hela vägen fram och stundtals funkar det inte alls.
Bandet har en del att jobba på vad gäller scenframträdande och att leverera tillsammans med publiken men den…
Det bjuds på en apa med blonda flätor (slagverkare Mike Thaison), en sångare (Moe Fury) som spenderar mer tid bland publiken än på scen, extremt mycket röj på scen men framförallt riktigt trevlig musik. Jag har tidigare recenserat Seventribes senaste EP Reborn och bandet är ett av de band jag tror på mest inom hardcore-metalgenren. Grabbarna får verkligen ut max av sitt material när de lirar live, de få brister som finns sminkas snyggt över med energi, ett…
Det är tungt på ett genomtänkt sätt, riffen är benhårda, grunten är nästan prickfri och melodierna är ofta härliga. Den rena sången är genomgående snygg med hög kvalité och det finns hela tiden ett fint samspel mellan den rena sången, grunten och de olika instrumenten. Det är otroligt dynamiskt genom hela spelningen utan att man någon gång tappar tråden, det blir aldrig spretigt och de olika övergångarna är snyggt integrerade i varandra.
Bandet bjussar på en hel del fint…
Resten av bandet är en tajt historia som levererar på ett bra sätt, det ser dock lite väl trångt ut på den lilla scenen och man unnar sig inga större utsvävningar i scenspråket. Energin finns ändå där och speglar den råa och snabba musiken på ett utmärkt sätt. De har ett tryck och tempo rakt igenom konserten som bjuder in publiken till ett härligt röj.
Repertoaren är hyfsad, lägstanivån är relativt hög men jag önskar fler riktiga toppar, för…
Fredrik Majlund ger ett stabilt intryck som frontman, han har en fin kontakt med publiken och hans rena sång är pampig och smälter in härligt med musiken. Tyvärr saknas det en del i grunten, som framförallt i början av konserten sviktar litegrann, men jag har hört bra mycket större och mer etablerade sångare tappa betydligt mer.
Något annat som verkligen väcker mitt intresse är basisten Adrian Rönnberg som verkligen står ut som en frisk fläkt med sin energi och…
När grabbarna väl fick i ordning på sig själva och, jag gissar, sin nervositet så bjöd man på stabil underhållning. Sundin bara växte och växte och levererade sånginsatser som hör hemma bland etablerade musiker. Även om den renare sången lämnar en del att önska så är grunten stundtals lysande med ett brett register. Resten av bandet växte med sin frontman och visade upp ett gemensamt scenspråk och ett fint samspel.
På det hela taget så levererade Way To Wander…
En show med Alice Cooper är just det: show. Ända från början när bandet bildades har det effektfulla och chockerande alltid stått i första rummet och låtarna utgjorde alltid konceptalbum kring ett enda tema och specialskrevs därefter. Att många låtar trots dessa omständigheter i den kreativa processen blivit stora hits är rätt fascinerande i sammanhanget.
I samma veva kan nämnas att Alice Cooper från början var namnet på hela bandet och så småningom blev synonymt med sångaren och låtskrivaren Vincent…
Det börjar med katastrof. På väg ner till Badhusparken och Cirkusscenen går det långsamt i folkmängden och till slut ser jag varför: det kommer ett tåg… Tågspåren delar festivalområdet och det går inte många tåg norrut efter Östersund, men givetvis kommer de vid fel tillfällen.
Så när jag äntligen kommer fram till tältet har Amanda Jenssen precis börjat, tältet är (återigen) proppfullt och jag hamnar en bra bit utanför. Så av de första låtarna hör jag inte mer än…