Sofia Jannok är en ganska udda fågel i det svenska musiklivet, på många sätt. Att förstå vad hon sjunger är få förunnat då hon uteslutande sjunger på samiska. Inte heller är det mycket till allsång, av samma anledning. Men på något sätt når musiken fram i alla fall, trots den minst sagt rejäla språkbarriären.
I det lilla cirkustältet är det ganska skapligt med folk, likaså är det många som sitter utanför i gräset och lyssnar i den varma sommarkvällen. Hon…
Vad jag ska tycka om detta känns ganska oklart. Det är snarare så att jag finner det mer fascinerande än bra. Det är mycket att titta på samtidigt som det inte händer så mycket på scenen. Sångerska Alice Glass är väldigt uttrycksfull men då scenen mest är mörklagd så ser man inte mer än hennes dansande kontur som yr över scenen ackompanjerat av blinkande scenljus som får mig att vilja famla efter mina solglasögon. Ett par gånger kommer Alice…
Äntligen får jag se något på Storsjöyran som jag gillar, något som berör på riktigt, något som har en själ. Det känns lite som att en stor tyngd har fallit från mitt bröst och jag kommer på mig själv med att le mest hela tiden under spelningen.
Sibille är enligt mig begåvad med en av vårt lands bästa och mest intressanta röster. Jag är mycket förtjust i hennes debutplatta Sleepyhead som släpptes i vintras. Vad det egentligen är som jag…
Publiken som samlats är väldigt, väldigt ung och får mig att känna mig väldigt, väldigt gammal. Trots att texter som handlar om att planka på tunnelbanan snarare tillhör min vardag än ungdomarnas så hindrar det givetvis ingen från att sjunga med så högt det bara går. Händer lyfts mot taket och allt som sker på scenen dokumenteras flitigt i de flestas mobiler.
Stämningen är det absolut inget fel på med det räcker inte till för att imponera på mig…
Darin och hans åttamanna starka kompband inleder med Step Up. Det låter bra, det ser bra ut men det är kanske lite väl tillrätta lagt för att bli riktigt spännande. Publiken är dock med på noterna och klappar lydigt i händerna. Det skulle vara lätt att avfärda det hela som perfekt familjeunderhållning med det känns inte riktigt rättvist.
Med sin medverkan i ”Så mycket bättre” bevisade Darin åtminstone för mig att han är mer än ”bara” en forna Idol-deltagare.…
Detta amerikanska punkband består av två unga bröder, 16 och 20 år gamla nu. Men tro inte för den delen att de är nya inom den här branschen. Redan 2009, innan någon av dem kommit i målbrottet, släppte de sitt första album. Efter målbrottet har de sedan släppt två singlar, Black and White Lights och Ladies & Gentlemen, men ett nytt fullängdsalbum är också på väg.
The Bots är sista akten ut på Pavlion Stage. Det är fullt ös…
Redan tidigt i spelningen är det ganska röjigt i publiken faktiskt. Det är härligt att se både unga och gamla punkare trängas och mosha lite tillsammans, så som bara vuxna män kan göra. Musiken består av enkel och rak skatepunk/garagepunk, men också med en tydlig tendens av surfmusik. Schysst musik att festa till. Ibland får jag dock en association till amerikanska collagefilmer anno 1998. Det är hur som helst väldigt mycket 90-tal över det här.
Texterna handlar extremt mycket,…
Wintergatan är först ut på Pavilion Stage, denna dagen, den sista dagen på årets Roskildefestival. Uppslutningen är ganska stor ändå trots rådande förutsättningar. Stämningen är enormt hjärtlig och fin. Ovanför trumsetet ser man upphängda glittrande stjärnor. Scenen är fylld av massor med spejsiga instrument, varav flera verkar hemmabyggda. Det sägs att bandmedlemmarna sinsemellan kan spela ett fyrtiotal instrument. Följande instrument kan jag namnge: gitarr, trummor, bas, synth, xylofon, dragspel, harpa, speldosa (räknas det?) och theremin, plus en massa andra…
Senaste skivan Kveikur har jag lyssnat otröttligt mycket på. Det är ingen tvekan om att det är min favoritskiva med Sigur Rós. Det är också de nya låtarna, speciellt Brennisteinn, som får mig att bli alldeles varm och pirrig inombords. Jag sjunger med ibland. Inte för att jag kan texterna. Deras långa, utdragna ord, gör dem även för en islänning svåra att förstå, då det mer liknar synthslingor än sång. Det här är musik att bara vara till.
Sigur…
Det dyker upp två personer bakom varsin synt och drar igång elektroljud. Det blir högre och högre och när H.P. Baxxter springer in och trampar igång festen med Faster Harder Scooter, rivs, så att säga, taket. Pyrotekniken är med från första start, och det kommer värmevågor från elden som sprutas upp i takt med musiken. In kommer två snygga, storbystade ”dansare”, eller snarare tjejer med bröst upptryckta till hakan som står och åmar sig till musiken. Några låtar senare kommer…