Festival

Ett burleskt intro sätts igång och musikerna tar plats på scenen. Den senaste hiten Ghost börjar de med och när Amanda Jenssen sen kommer in, barfota såklart, så är det till tonerna av en glatt välkomnande publik. På huvudet har hon en hög fjäderkreation.
Amanda Jenssen har lyckats väldigt bra med att tvätta bort Idol-stämpeln och hittat en egen, unik nisch. Hennes speciella röst hjälper till, den är som klippt och skuren för hennes stil. I början av…

Bandet bildades 1989, men jag kan tydligt känna det tidiga 70-talet i deras musik. Likheten med Creedence Clearwater är slående. Det är distade gitarrer i ters-stämmor och höga toner i sången. Melodierna är starka i alla låtarna, jag önskar att jag lyssnat mer på dem innan så jag kunde känna igen någon låt. För det är inte lätt att separera dem åt, de har i princip samma sound hela tiden. Ett bra sound, men det blir lätt lite enkelspårigt.

Jag fick Big Inner, Matthew E. Whites debutalbum, skickad till mig av en vän på Spotify för ett tag sedan. Jag får så mycket musik skickad till mig, men Big Inner och speciellt låten Big Love fastnade jag direkt för. White har precis trätt in i 30-årsåldern, men platsar bra bland gubbarna som var stora på 70-talet, såsom Dr. John, J.J. Cale, Stealers Wheel, Steely Dan och så vidare. (För övrigt om ni lyssnar på albumet och ni tycker…

 Så mycket folk som det är på plats här idag har det inte varit såhär dags någon av festivaldagarna tror jag, och det är mest den äldre generationen som vill njuta av Lundell. Bredvid honom finns ett band på sex personer, som alla är inne i musiken nästan lika mycket som huvudpersonen. Jag gillar pianisten som också spelar klarinett och saxofon, och trummisen verkar ha roligt där han sitter röd i ansiktet (det direkta solljuset tror jag bidrar till den…

Jag känner verkligen av en klasskillnad här om man nu ska jämföra med konkurrenterna The Lumineers, som jag recenserade igår. Det finns definitivt en anledning till varför man har placerat på Of Monsters And Men på den näst största Roskildescenen. De lyckas med det som The Lumineers misslyckades med. Hela den fina stämningen som de åstadkommer letar sig ända ner till sista åskådaren som står några meter utanför det gigantiska tältet.

Handklapp, allsång, dans och kärlek genomsyrar den här…

Det kändes först som ett konstigt val att placera Turbonegro på Orange, Roskildes största scen. Fållorna längst fram som man oftast måste köa till i flera timmar innan var nu bara halvfulla så jag tog min chans och placerade mig i främsta fållan. Orange Stage var långt ifrån fullt, men okej, det hade nog inte heller fungerat att Turbonegro på en mindre scen heller.

De första låtarna går lite trögt. De inleder med allsången The Age Of Pamparius, men…

Gitarrspel hörs bakom skynket som kort efter öppnas i mitten och vi förflyttas till en svartvit stad med gatulampor och vägskyltar med pilar till ”Dåliga gatan” och ”Gullbergs kaj”. Bandet är utspritt över hela scenen och spelar introt till första låten. På ett mickstativ hänger en hatt redo för att hamna på sin ägares mörka lockar. Jublet blir öronbedövande när Håkan Hellström kommer in och förkunnar att han aldrig kommer dö, nej, genom att sjunga den senaste hiten Det kommer…

Viktor Norén sjunger med en passande poprock-röst, men emellan låtarna pratar han sluddrigt och snabbt, så jag hör ingenting förutom att de åkt hit från Stockholm.
Attityden är nonchalant och oengagerad. Varje bandmedlem sköter sitt eget, jag kan inte se att de har någon samhörighet alls. De spelar bra var för sig och efter ett tag slår det mig att jag inte ser vem som spelar basen jag hör. Först blir jag imponerad, för jag tror att gitarristen…