Ganska bra början faktiskt, göteborgarna höll bra tempo och visste att pumpa på med hits för att hålla igång publiken. Regnet hade börjat falla någon timme tidigare och än visste vi inte vad som komma skulle i den vägen… Men Joachim Cans misstänkte att elementen var emot Sonisphere: ”Någon däruppe gillar inte hårdrock. Vi ger han fingret!” En skog av långfingrar mot skyarna.
I Sonispheres lineup är det ett helt gäng med namn som varit med ett par år, som…
I ärlighetens namn så var jag rätt trött när The Hives spelning närmade sig. Att det dessutom föll ett lätt duggregn över Karlskoga gjorde inte saken bättre. Men redan under andra låten, Main Offender, är min trötthet som bortblåst. Vilken kanske inte är så konstigt, det här är ju ett band som är vida känt för att vara ett riktigt bra liveband. Mycket beror nog sångaren Howlin’ Pelle Almqvist fantastiska showande på scenen. Dessutom är också Howlin’ Pelles brorsa Nicke,…
Blip-bloppande synth ljud fyller luften. Musiken som möter mig skulle jag vilja beskriva som dansant synthpop. Om det är en korrekt beskrivning har jag ingen aning om men det är så det låter. Jag är ganska förtjust i duons tidigare band (The Mo och Strip Music till exempel) men jag har inte alls lyssnat på Kite. Sanningen att säga så kommer jag nog inte göra det i framtiden heller. Avsaknaden av gitarrer blir helt enkelt för påfrestande för mig.
När…
Jag gillar Bruket. Jag tror att det framgått med tydlighet för de flesta jag känner. Jag jublade inte åt bokningen av N*E*R*D, jag jublade åt bokningen av Bruket. (Att de förstnämnda nu ställt in sin spelning får därför mig inte att reagera nämnvärt.) Jag hävdar bestämt att Bruket släppt årets bästa debutplatta så här långt. Deras musik är som klippt och skuren för mig. Att jag därför sett Bruket ganska många gånger är kanske inte så konstigt. Därför vet jag…
Jag har sett Andreas Grega live ett flertal gånger vid det här laget. Jag kan därför dra slutsatsen att det är mer regel än undantag att han befinner sig mer ute i publiken än vad han gör uppe på scenen. Den här dagen är givetvis inget undantag. Det tar inte mer än en halv låt innan han har hoppat ner till kravallstaketet för att möta sin publik på riktigt nära håll. Med ett skutt är han över staketet och ute…
Invasionen är ju Dennis Lyxzéns senaste projekt. De spelar punkrock på svenska helt enkelt. Väldigt bra punkrock dessutom. Enligt mig är faktiskt det här det bästa som herr Lyxzén gjort. Kvällens spelning inleds lite trevande när den första textraden verkar ha fallit bort ur Dennis minne. Med lite hjälp från trummisen blir det rätt till slut och spelningen kan börja. Det går sedan i en rasande fart när låtarna betas av en efter en.
Publiken är trots det dåliga vädret…
Halleluja! som släpptes förra året gav [ingenting] deras genombrott till den breda massan. Det är den låten som av den sista ordinarie idag. Vägen dit är minst sagt krokig. Spelningen inleds med Punkdrömmar som nog är min favoritlåt med [ingenting]. Efter det händer ingenting. Visst, bandet står där på scenen och spelar men jag känner ingenting. Det är bara småtrist och kallt. Sångerskan Sibille Attar frågar oss om vi lider (med tanke på att vädrets makter inte är på vår sida) och…
Det känns som om bandet kämpar i motvind i dubbel bemärkelse. Dels blåser det hårt, dels är det väldigt lite publik på plats. Vartefter spelningen fortskrider lyckas de dock vinna över publiken på sin sida, fler och fler samlas framför scenen och diggar. Vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det är en riktigt bra spelning vi får se. Jag står och stampar takten med foten spelningen igenom och jag gör det med ett leende på läpparna.
Avslutningen blir i…
Det är bara nio dagar sedan jag så Timo senast. Det är egentligen inte så mycket som har hänt. Timo har fortfarande på sig sina galet mönstrade byxor, Hans Olsson står fortfarande bakom sin synth och låtlistan är exakt den samma. Men på samma gång är det något som är annorlunda. Jag vet inte om det är för att publiken ger Timo ett enormt gensvar men det känns som om både han och hans band gör sitt yttersta den här…
Jag är svag för det mesta som David Pagmar gör. Förut var det under namnet Montt Mardiè, nu är det Monty som gäller. Låtar som Seglaren och En Till Sarah är verkligen poppärlor av högsta kvalité. Sedan jag såg honom och hans seglarsällskap, som han kallar sitt band, så känns det som om de vuxit några storlekar. Låtarna sitter lite bättre, bandet är lite tightare. Allt är helt enkelt lite, lite bättre. Något som givetvis inte är bra är regnet…