Det börjar med en smäll och årets första pyro eldar på, något det ska göra återkommande under nästan hela giget. Sånt gillar vi!
Vad som däremot tar en stund för mig att vänja mig vid är den annorlunda sättningen i bandet. Gitarr, trummor och bas är högst normalt. En manlig rensångare, en kvinnlig rensångare och en growlare är däremot lite udda.
Udda är också scenen med dess totala avsaknad av förstärkare, inte det vanligaste för ett metalband. Framförallt att trumpodiet…
Eclipse’s melodiösa rock borde tilltala en bred skara och det är också fullt med folk på gräsmattan framför 4Sound Stage, trots att mörka moln tornar upp sig vid horisonten.
Det märks också att sångaren och låtskrivaren Erik Mårtensson är producent till vardags, det är ös och melodiskt på samma gång och gott om nävar i luften i publiken. En publik som Mårtensson gör sitt bästa för att engagera mest hela tiden, han far konstant omkring på scen, bredvid scen och…
Han konstaterar att ”I’m the only one on this festival playing songs older than my band” och det finns en och annan poäng där, när White Lion stod på topp var nog inte alla i blandet ens föddda. Men Mike Tramp är en rutinerad herre som vet att snacka med publiken. Och snackar, det gör han!
De flesta skulle väl sortera in det under kategorin publikfrieri, men är det festival så är det – då gäller det att hålla kvar…
Det är i presentationen av musiken man hittar utrymme för yviga gester och scenspråk som utmanar. Anderssons röst lyfter, den är helt enkelt strålande, både i den ångestfyllda rena sången och i de explosioner som utgör screamvarianterna. Visst, deras metalcoreliknande uppenbarelse bryter ingen större mark i förnyelse, snarare en vidareutveckling av metalcorens popflirtande. Men i utförandet, i den show man bjuder på så ryms det så många dimensioner att Imber i dag är ett fullfjädrat liveband och egentligen borde…
Den musikaliska kvaliteteten håller yppersta klass, de tunga riffen avlöser varandra och bildar en hanterbar psykadelisk röra. Det är, trots den många gånger knepiga och spretiga ljudbilden, lätt att ta till sig, sambandet finns där och talar till publiken. MaidaVale gör helt enkelt en fantastisk spelning och det enda som är synd är att så få får chansen att uppleva det.
Robert ”Bob” Wåhlin gör ett fin arbete bakom mikrofonen, hans sång flyter lätt igenom förändringarna. Både den rena sången och screamen sitter fint, även om han har en tendens att sväva iväg i de allra mest myspysiga stunderna. Samspelet i bandet sitter också där det ska, det är tight och de olika instrumenten har alla sin självklara plats i ljudbilden.
Med de dynamiska skiftningar som levereras hålls spelningen intressant, även när det avhandlas covers, som In Flames gamla Claymanklassiker Pinball…
Förutom att det klassiska svänget är ständigt närvarande så är den musikaliska kvaliteten skyhög. Den tämligen raka musiken uttrycks på ett strålande sätt och trots att publiken är frånvarande så rakas inte framträdandet bara ner i bakfickan. Utstrålningen känns genuin, glädjen för musiken och att få framföra den går nästan att ta på. Så vi lyfter på cowboyhatten och saluterar ett riktigt trevligt bidrag till Play It Loud.
För det som utmärker punkrockarna, förutom Ivan Manteca Cabanes skepparkrans som skulle göra vilken Södermalmshipster som helst grön av avund, är att det är förbaskat underhållande. Visst, lite mer fart och energi på scen skulle truppen definitivt inte må dåligt av, men man klarar ändå av att leverera en show som är intressant hela halvtimmen. Faktum är dock att det är så himla spretigt i musikaliska influenser så att det blir svårt att ta till sig, bandet hamnar i…
Solen strålar från en klarblå himmel när Zara Larsson gör entré på Storsjöyrans största scen. Att hon är en idol för många är det inget snack om, det är många som tjuter av förtjusning. Nere i Badhusparken vid Storsjöns strand har det blivit dags för Thomas Stenström att ställa sig på scenen. Även om publikleden är ganska glesa så verkar det inte vara något fel på stämningen och det sjungs allsång i Forever Young. Jag är personligen väldigt fascinerad av…
Återigen har det blivit dags för Storsjöyran och jag inleder mitt yrande på Stortorget där största scenen är belägen. Seinabo Sey är först ut på scenen. Hon är precis så där fantastiskt som man tror hon ska vara. Det är ren och skär minimalistiskt magi! Det är ganska mycket folk som samlats framför scenen och de bjuder givetvis upp till allsång i Younger. Sist jag såg henne var i England på Glastonbury och då rörde hon mig till tårar. Jag…