Fem i åtta stänger Gröna Lund grindarna – det är tvärfullt. De öppnas trekvart senare igen, men man kan lugnt säga att det är trångt framför scen och långt in mellan bodarna där sikten är i princip obefintlig.
Men på slaget åtta ekar första ackordet från House Arrest ut över Gröna Lund och sedan följer över två timmar av rock! Nu är det väl en och annan (som i och för sig borde vara på Sweden Rock just nu) som…
Det har gått ungefär ett och ett halvt år sedan jag såg Armand för första gången. Då var han osignad, färgglad och kunde knappt stå still på scenen. Det har hänt en hel del sedan dess. Nu har han skivkontrakt och är svartklädd, men det som består är hans charmiga scenspråk. Inledningen blir av det lugnare slaget men det dröjer inte länge innan den mer dansante Armand presenterar sig, den Armand som stoppar ner mikrofonen i kavajfickan för att kunna…
Stämningen är på topp och alla är förväntansfulla, det är trångt och ljuset på scen ger en känsla av mysbelysning och fotograf Annie noterade att det användes rökelse nere vid scenkanten.
Båda syskonen har speciella/unika röster som kompletterar varandra bra. Jag såg nyligen en intervju med duon där berättade de om sin musik och vem som skriver vad. De skriver oftast de låtar de själva har leadsong på. De vägde upp spelningen bra och sjöng i princip varannan låt…
{joomplu:29510 left} Scenen känns ovanligt liten, då den är proppfylld av diverse slaginstrument. Förutom det ”vanliga” trumsetet syns även två mindre separata trumset, plus vad som närmast kan beskrivas som en trumdocka i mänsklig storlek, byggd av diverse skrot. Bandet kliver på till ljudet av publikens jubel och inleder starkt med Music People från senaste albumet.
{joomplu:29503 right} Bandets kläder är extravaganta och teatraliska och får mig osökt att tänka på Bladerunner. Det musikaliska framförandet är ett noga inövat synkroniserat…
När ridån öppnas och trion kliver ut på scenen känner jag det välbekanta pirret i magen. Det här kan bli riktigt, riktigt bra. Jag tjuvkikar lite på låtlistan, drar en suck av lättnad och fokuserar sedan på att lyssna på May Seem Macabre som är första låt ut. Efter att ha rivit av It Don’t Move Me, Eyes och senaste singeln Second Chance kommer det som blir kvällens höjdpunkt för mig. Dig A Little Deeper. Vilken låt! Ibland behövs det…
Jag måste börja med att säga att thrash inte är min gebit och med risk för att bli lynchad erkänner jag ändå gladeligen att jag fullkomligt älskar The Haunteds nya, progressiva, sound på senaste skivan Unseen. Skivan släpptes i mars i år och konsertens setlist innehåller därför föga förvånande mycket material därifrån.
Konserten inleds med den allsångsvänliga Never Better, som också är inledningsspåret på Unseen. Under konsertens gång får vi också höra låtar som Catch 22, No Ghost, Disappear, samt titelspåret…
Kvällen sparkades igång av Plan Three som spelade, just det, tre låtar. Stockholmsbandet bjöd på Triggers, Still Broken och Freak Show. Under den sistnämnda låten kommer Bollnäs-Martin, en av Bandits programledare, upp på scenen och gästar på gitarr. Med det har båda kvällens värdar presenterat sig. Kvällens andra värd heter nämligen Peter Kjellin, även han en av programledarna på kanalen men han är också basist i Plan Three.
När Plan Three avslutat sitt set är det dags att påbörja prisutdelningen.…
Jag blir glatt överraskad av publiktillströmningen till Debaser Medis den här kvällen. När Liverpooltrion väl gör entré på scenen låter gensvaret från publiken inte vänta på sig. Redan under Kill The Director, som är kvällens andra låt, blir det allsång och stämningen är verkligen på topp. Stockholmspubliken har ju annars en tendens att vara ganska svårflörtad och det var längesen jag såg en publik så här taggad en helt vanlig tisdag i Stockholm.
Jag har inte lyssnat överdrivet mycket på…
Katarina Kyrka fylldes snabbt upp i bänkraderna och övriga fick snabb ta plats stående längs väggarna. Spelningen började drygt en halv timme innan nedsläckning med det svensk/brittiska-bandet Little Majornette där alla tre bandmedlemmar sitter framför pianot. Det låter mycket sött och finstämt, tjejen på sång påminner mig lite om Lilly Allen på rösten. Andra akten ut på scen är Esbjörn Hazelius som kompas av två herrar, sjunger på svenska med melodier influerat av irländsk, svensk och amerikansk – folkmusik,…
{joomplu:28492 right}Kvällens konsert är den första av två chanser för Malmöpubliken att ta adjö av sina hjältar The Ark, som nu gör sin sista turné innan de splittras och lägger Arken till handlingarna. Båda konserter är slutsålda sedan långt tillbaks och lokalen är fullpackad, varm och svettig. Malmö är så stolta över The Ark och säger hela tiden att det är ett Malmöband, trots att det är ett gäng smålänningar som bildade bandet i Växjö 1991 (men som förvisso varit…