Ärligt talat så tappar jag ganska fort intresset för det som händer uppe på scenen. Publiken verkar däremot vara med på noterna och de klappar glatt takten till någon för mig helt okänd låt. Jag gäspar. Publiken sjunger med. Sångaren Midge Ure frågar publiken om de är nöjda så här långt och får givetvis ett rungande JA! till svar. Jag tittar på en ballong som svävar uppe i det blå. Nä, jag tror inte att Ultravox är mitt nya favoritband.
…
Det låter inte bra, det ser inte bra ut och det känns väldigt oengagerat. Allt är bara väldigt märkligt. Sångaren Marian Gold hoppar upp och ner som en gummiboll och blir snabbt alltför andfådd för att ens kunna prata. Big in Japan mottas med ett stort jubel men dessvärre låter det fortfarande förskräckligt. Varken bandet eller låtarna har åldrats speciellt snyggt…
Varenda cell i min kropp skriker åt mig att fly. Men det är som med en trafikolycka, det är…
Det börjar med ett jättegarv från mig när jag ser scenen någon minut innan det är dags. På storbildsskärmen räknar en klocka ner med minuter och sekunder och det är ju en kul gimmick. Till saken hör att jag just nu läser en biografi om W Axl Rose, Guns N’ Roses egensinnige sångare, som hade (och har fortfarande) en förmåga att skita fullständigt i tidpunkten då det är dags att gå på scen. Två timmar sent var liksom inget ovanligt.…
Laleh kliver ensam in på scen, vinkar glatt till oss och undrar hur vi mår. Strax kommer bandet in och helt plötsligt, nästan utan att vi märkt det, är vi långt inne i Det är vi som bestämmer i en The Police-doftande tappning.
Trots många utsvävningar mellan låtarna hinner Laleh med många spår på sin halvtimme. Invisible, Han matar kex, Live tomorrow, Storebror. Under den senare slår det mig hur mycket jag hör av Cornelis Vreeswijk i den, samma nonchalanta…
Hennes skira, lågmälda melodier svävar ut från stora scenen och utgör en markant kontrast både mot Dundertågets punkiga avslutning och mot vädret i sig. Ett kompakt molntäcke är ingen bra fond mot hennes välsnickrade alster.
Men trots det lyckas Sophie Zelmani få oss att känna oss som hemma i hennes musik, den är vänlig, lågmäld och välkomnande. Hade det varit solsken och några grader varmare hade kvällen varit fulländad, men molnen ställer givetvis till det.
Till slut, några ord måste…
Att Dundertåget blivit mer aktiva sen Robert ”Strängen” Dahlqvists The Hellacopters lade ner verksamheten är inte helt otippat, inte heller att båda grupperna har sina musikaliska rötter i 60/70-talets rock. Bredbent garagerock helt enkelt och det är gott så.
Men publiken är lite svårflörtad, kanske beroende på rockigheten men mer troligt vädret – de regntunga skyarna är kvar över Långholmen.
De öppnar ironiskt nog med Slut som artist för att sedan följa upp med Stick å brinn. Självdistans har de…
Inte heller vädergudarna är med Love denna afton, en jämngrå massa av moln gör att det känns som att regnet hänger i luften och många fruktar nog ett regn likt lördagens envetna nederbörd. Men regnet håller sig borta och Love med band blandar nytt solomaterial med låtar från Florence Valentin.
En halvtimme är inte mycket att hojta på, men vi får bland annat Pokerkväll i Vårby Gård och Upp på sociala, ner på systemet där den senare väckte en viss…
Toni har nyligen släppt plattan Ibland kallar jag det kärlek och vi får höra flera spår från den blandat med äldre material. Han ser otroligt stabil ut, ingen nervositet märks, Mellansnacket är varmt, nära och med självironi bjuder han in oss till en del skeenden ur hans liv. Bostadslösheten som varade i flera år, i alla fall i en vecka. Boendet i ett hus på Söder med tjejen där det visade sig mest bo ensamstående mödrar. Han fortsätter: “Jag vet…
När den svarta ridån som hänger framför scenen faller till marken och de första tonerna av Utan dina andetag spelas känner jag det välbekanta pirret i magen. Runt omkring mig riktas kameror mot scenen för att föreviga ögonblicket. Det är en ljummen sommarkväll och från scenen uttrycker Jocke Berg sin glädje över att det inte regnar, något som det tydligen gjort i massor under bandets tre senaste spelningar. Kanske är det vädret som spelar in, kanske är det bara Kent…
Timo Räisänen har ju hunnit släppa ett gäng skivor och jag har både hunnit lyssna på dem och se honom live ett antal gånger vid det här laget. Man skulle kunna påstå att jag vet precis vad som väntar och jag vet att jag inte kommer bli besviken. Det är få artister som har en så hög lägstanivå som Timo och hans band. De bevisar det redan under öppningslåten About You Now. Timo utlovar en ”helt jävla fantastiskt spelning” redan…