En spelning en söndagskväll i december kan ju sluta lite hur som helst. Ibland blir det tråkigt och avslaget, andra gånger blir det fullt ös. Det är väl helt enkelt en fråga om både band och publik är på bettet samtidigt. Den här söndagen är de definitivt det. Känslan jag får är att det är många som väntat ett bra tag på att Kodaline ska komma till Sverige för första gången.
Enligt mig påminner Kodaline en del om Embrace och…
Jag tycker alltid att det är lika svårt att på förhand uppskatta hur intresserade resten av Stockholm är av ett band som jag gillar. Det som intresserar mig lockar nödvändigtvis inte resten av staden. Uppslutningen ikväll är god, men så är ju också det här ett hajpat band så visst finns det väl en viss nyfikenhet hos fler än mig. De inleder på en rökfylld scen med Francisco och jag slås av att även om det inte är så värst…
Att i ett så här tidigt skede gissa något är ju egentligen vansinnigt men jag skulle inte bli förvånad om det är YOHIO eller Anton Ewald som står som slutlig segrare i mars. Jag tror de båda vill ha revansch och med tanke på hur bra det gick för dem förra året är nog inte någon av dem nöjda med något annat än en seger.
Alla bidragen med sina upphovsmön och artister hittar du nedan:
Deltävling 1: Malmö 1/2
Pre-showen bjuder på gitarristen Patrik Lundström, som får med hela globen på sjönsjungande allsång till Forever Young. Lundström har varit med som musiker sedan starten och han sjunger fantastiskt bra. Stämningen fyller upp den runda arenan under årets minst jämställda kväll och jag undrar om ett gäng killar skulle få ihop samma glada, uppsluppna stämning. Jag njuter av allas tjejers fina kläder och ser lika mycket skålande som jag hör skrålande runt borden, och det stojas också vilt på läktarna.
Dramatisk…
Att påstå att jag hade höga förväntningar på Bastille skulle vara en underdrift. De var snarare skyhöga. Jag såg denna brittiska kvartett live i somras och jag blev överväldigad av deras framträdande. Sedan dess har jag väntat och längtat efter den här kvällen och jag har inte varit ensam om det. Biljetterna sålde slut på nolltid, spelningen flyttades från Debaser Medis till Arenan och biljetterna såldes återigen slut. När nu bandet gör entré på scenen är det till stort…
Konserten är precis så bra som man kan förvänta sig med några riktigt höga toppar. Framförallt avslutande halvtimmen är makalös med bland annat King Of The Kill, grymma Deadlock och Smear Campaign från nyaste plattan samt kvällens bästa Time Bomb. Tyvärr så bjuder bandet även på en hel del dalar, som det tidigare nämnda trumsolot och en tre låtar lång balladsession (A Phoenix rising, Sounds Good To Me och Snake In The Grass) mitt i konserten.
Även titelspåret från gamla…
Med sin tajta, rätt rockiga death metal så skapade värmlänningarna en början på kvällen som heter duga. Deras fina utstrålning, grymma tempo och genomtänkta metal överraskade mig positivt och jag tar med mig en härlig känsla när grabbarna kliver av scenen.
Med låtar som Blood For Blood, Blessing In The Disguise, kvällens bästa The Illusionist och avslutningen Evil Transcends så tycker jag att bandet visar att man har en katalog fylld med bra låtar. Spelningen höll visserligen bara på…
Redan innan konserten börjat, när jag tar plats i stolen, blir jag till mig över mängden instrument på scenen. Ryktet om gruppen säger att de är grymt musikaliska och att de utmanar musiken för att skapa något eget. Den här kvällen ska vi bjudas på Mozarts Requiem i SeLests version. Det är en perfekt plats att spela på, Södra teaterns stora scen passar utmärkt till klassisk musik, det är som att ornamenten och utsmyckningen går hand i hand med den…
Publiken inne i SVTs Studio 1 bjuds på sju högoktaniga framträdanden där jag personligen har oväntat svårt att hitta någon favorit. Precis som tidigare så har artisterna verkligen lyckats få fram egna versioner av sina utvalda låtar. Panetoz gör modern sommarplåga av Per Gessles gamla klassiker När vi två blir en, man kan inte låta bli att ryckas med i de festliga rytmerna som grabbarna skapar. Den följs upp av fina Jessica Andersson som gör en fantastisk schlagersylta av…
Inne i Etablissemanget är det nära och mysigt, så som Stadling, när hon tagit plats på scenen, berättar att hon vill ha det. De är bara tre stycken, men det märks tidigt att det räcker gott och väl. Ingen trummis, men ingen brist på rytmer. En liten baskagge som gitarristen ibland slår på, en cymbal (tror jag) nära golvet som basisten utnyttjar. Inte att förglömma de rytmer som den här typen av musik skapar i sina basgångar, det är ingen…