Musiken är fövisso välkomponerad, stundtals trevlig, stundtals ångestgränsande men det är Karlssons förmåga att leverera något äkta som skapar behållningen denna kväll. Det spelar ingen större roll att det inte alltid låter perfekt, att inte alla toner ligger där dom borde, det mesta sminkas över förtjänstfullt i just uttrycket. Det enda som är lite tråkigt är att publiken är så manfattig och att fler borde ha fått ta del av en flerdimensionell spelning.
Nja, egentligen är den enda överlevaren från det tidiga nittiotalets Wombbath gitarristen Håkan Stuvemark. Han har i sin tur dragit ihop Skineaterkollegan Jonny Petterson och lagt grunden till vad som är Wombbath idag, men hur låter det då? Upplevelsen kan jämställas med att i en tuggande och blastbeatande tidskapsel skickas tillbaka till tidigt nittiotal men en liten del av tilldragelsen stannar kvar i modern tid.
Downfall Rising, som comebackalstret heter, är en väldigt genrehävdande historia. Med båda benen stadigt fast…
Solen strålar från en klarblå himmel när Zara Larsson gör entré på Storsjöyrans största scen. Att hon är en idol för många är det inget snack om, det är många som tjuter av förtjusning. Nere i Badhusparken vid Storsjöns strand har det blivit dags för Thomas Stenström att ställa sig på scenen. Även om publikleden är ganska glesa så verkar det inte vara något fel på stämningen och det sjungs allsång i Forever Young. Jag är personligen väldigt fascinerad av…
Återigen har det blivit dags för Storsjöyran och jag inleder mitt yrande på Stortorget där största scenen är belägen. Seinabo Sey är först ut på scenen. Hon är precis så där fantastiskt som man tror hon ska vara. Det är ren och skär minimalistiskt magi! Det är ganska mycket folk som samlats framför scenen och de bjuder givetvis upp till allsång i Younger. Sist jag såg henne var i England på Glastonbury och då rörde hon mig till tårar. Jag…
Duon har tillsammans skapat en egen strategi för att bygga upp sin musik. Karlsson menar att: ”We keep the song naked, and when we feel like we have the right one, we put some clothes on it and see how it feels”. Deras skilda talanger bildar därmed tillsammans denna fantastiska duo. Linus som dj och producent och Christian som låtskrivare och producent. Christian som tidigare har samarbetat och skrivit låtar tillsammans med världsartister som Madonna, Katy Perry och Britney Spears…
På Väsby Rock Festival trycker dock Blackie ner alla frågetecknen i tvivlarnas halsar och levererar en show som att han vore trettiofem år yngre. Om det är för att det numer är gud snarare än satan som vägleder honom låter vi vara osagt, men om det skulle finnas en gud på Väsbyrocken så föddes han antagligen som Steven Duren. W.A.S.P tuggade sig igenom headlinegiget som att det inte fanns någon morgondag, bandet backade upp och förstärkte Lawless unika stämma, som…
Förutom basisten Magnus Ulfstedts Carolafläkt (varför envisas han med den?) så finns det väldigt lite att anmärka på, Eclipse är helt enkelt på topp. Det spelar ingen större roll ifall dom avhandlar äldre material eller de av fansen väldigt snabbt mottagna nytillskotten i familjen, allting verkar fungera en kväll som denna. Den refrängdrivna musiken är som gjord att spelas live och packeteras inslagen och och fin till publiken.
Det återstår helt enkelt inte så mycket mer än att lyfta på…
Så ligger läget även live, förutom den uppenbara coverbandskänslan som oundvikligen sköljer över en, så är det en rätt trött uppvisning publiken på Väsby Rock Festival bjuds på. Weir med sina supersnabba solglasögon gör inte många knop på scen och sångaren Jacopo Meille (som för övrigt innehar rekord i antal år som sångare i bandet med sina elva) sjunger visserligen bra men det egna uttrycket är helt frånvarande. Spelningen tar sig visserligen när kvintetten drar upp reglagen mot slutet och…
Trots att de benhårt håller sig inom ramarna för genren så levererar dom ett uttryck som känns unikt, med passion och ungdomlig entusiasm men lyckas ändå ge intrycket av att vara väldigt rutinerade. Frontaren Tåve Wannings scenpersonlighet är extraordinär och trots att rösten sviktar mer än vanligt för sångerskan (åtminstone i inledningen) så levererar hon något exklusivt. Hon balanserar dock farligt nära kanten för att stundtals kännas tillgjord, men rockscenen behöver mer energi och större uttryck så samtidigt är det…
Med ett digert låtmaterial, fyllt med trallvänliga refränger och myspysiga melodier lämnas ingen i publiken oberörd. Bandet vågar ta ut svängarna ordentligt, rent musikaliskt är det i princip perfektion men det är i kontakten med publiken H.E.A.T vinner hjärtan. Hela ensemblen fullkomligt strålar och inte bara Grönwall, utstrålar en pondus med glimten i ögat intakt.
Gillar man melodisk rock, så gillar man antagligen H.E.A.T, det finns ingen större anledning att inte göra det, speiellt live. Det är bara att…