Däremot är musiken i sig inte särdeles superspännande, det är ganska exakt vad man kunde förvänta sig, som ett tyskbrytande engelspråkigt kärleksbarn mellan Pain och Rammstein. Det saknas en udd och utsvävningarna är i princip frånvarande, Skills In Pills ligger väldigt bekvämt och guppar i den syntdrivna industrins minsta låda. Det är snarare i Lindemanns sinnesjuka texter man hittar de provocerande försöken till att göra slut med världen.
Men trots att Skills In Pills kanske inte revolutionerar metallscenen så…