Recensioner

Sarah Assbring heter människan bakom namnet El Perro Del Mar (som betyder ”Hunden från havet”) och med sig på scen har hon någon form av DJ som trycker igång den förinspelade musiken och petar in lite fills här och där när han inte står och skruvar på någon form av analogsynt. Havshunden själv sjunger med en trumstock i näven som hon ibland slår fram lite ljudeffekter med.

Nej, jag kan rakt av erkänna att detta inte är min kopp…

Tältet är proppfullt och den lilla gräsplätten utanför likaså. De hade lätt kunnat fylla utrymmet framför till exempel Stora Dans, men där huserade någon som spelade upp förinspelad house.

Det är riktigt synd, för Bo Kaspers Orkester är på tårna i kväll! Bo Kasper själv är pratglad, sin Piteuppväxt till trots, och bevisar att orkestern har ett gott liverykte av en anledning. Deras lätt sofistikerade musik med inslag av både jazz och svårmod verkar tilltala den svenska folksjälen med…

Stiftelsen är ett fullständigt osannolikt band. Hur kommer det sig att sångaren från ett framgångsrikt band slår sig samman med några gamla barndomspolare, lirar för att det är kul och för att få sjunga på svenska och släpper till slut en singel. Som säljer platina. Fyra gånger om!

Jo, Takidas Robert Pettersson har ju lyckats med just detta och när Stiftelsen kliver ut på Storsjöyrans scen i Badhusparken märks det att de är ett anspråkslöst band. Det är inga divalater…

Sofia Jannok är en ganska udda fågel i det svenska musiklivet, på många sätt. Att förstå vad hon sjunger är få förunnat då hon uteslutande sjunger på samiska. Inte heller är det mycket till allsång, av samma anledning. Men på något sätt når musiken fram i alla fall, trots den minst sagt rejäla språkbarriären.

I det lilla cirkustältet är det ganska skapligt med folk, likaså är det många som sitter utanför i gräset och lyssnar i den varma sommarkvällen. Hon…

Vad jag ska tycka om detta känns ganska oklart. Det är snarare så att jag finner det mer fascinerande än bra. Det är mycket att titta på samtidigt som det inte händer så mycket på scenen. Sångerska Alice Glass är väldigt uttrycksfull men då scenen mest är mörklagd så ser man inte mer än hennes dansande kontur som yr över scenen ackompanjerat av blinkande scenljus som får mig att vilja famla efter mina solglasögon. Ett par gånger kommer Alice…

Äntligen får jag se något på Storsjöyran som jag gillar, något som berör på riktigt, något som har en själ. Det känns lite som att en stor tyngd har fallit från mitt bröst och jag kommer på mig själv med att le mest hela tiden under spelningen.

Sibille är enligt mig begåvad med en av vårt lands bästa och mest intressanta röster. Jag är mycket förtjust i hennes debutplatta Sleepyhead som släpptes i vintras. Vad det egentligen är som jag…

Publiken som samlats är väldigt, väldigt ung och får mig att känna mig väldigt, väldigt gammal. Trots att texter som handlar om att planka på tunnelbanan snarare tillhör min vardag än ungdomarnas så hindrar det givetvis ingen från att sjunga med så högt det bara går. Händer lyfts mot taket och allt som sker på scenen dokumenteras flitigt i de flestas mobiler.

Stämningen är det absolut inget fel på med det räcker inte till för att imponera på mig…

Darin och hans åttamanna starka kompband inleder med Step Up. Det låter bra, det ser bra ut men det är kanske lite väl tillrätta lagt för att bli riktigt spännande. Publiken är dock med på noterna och klappar lydigt i händerna. Det skulle vara lätt att avfärda det hela som perfekt familjeunderhållning med det känns inte riktigt rättvist.

Med sin medverkan i ”Så mycket bättre” bevisade Darin åtminstone för mig att han är mer än ”bara” en forna Idol-deltagare.…