Med sig har han en orkester från Sverige som han berömmer flera gånger. Det verkar som att han också njuter av konserten och säger många gånger att han verkligen älskar Stockholm. Jag har inte lyssnat så mycket på hans senare låtar, och även om det bara är den vackra Febuary song jag verkligen faller för, så gör hans magnifika röst att alla låtar blir bra.
Han pratar hela tiden rätt till oss och det bryter den vanliga artist/publik-barriären, där vissa…
Det finns två klara anledningar till att jag gillar den, dels så innehåller inte skivan ett enda lågvattenmärke även om några av spåren blir lite anonyma, men framförallt så är några av låtarna otroligt bra. Gilla Falla, Veteraner, Jämtlands president och titelspåret Järnbärarland är alla låtar som numer går varma hemma hos mig, de är allihopa unika och klassen på både låtmaterial och musikalitet är hög. Det är dock singeln Zombien Föds som går hem mest i min bok,…
Det började däremot inte så bra. Inne på Berns var det varmt och mycket folk som trängdes för att se scenen. Inga sittplatser förutom en liten bänk längs med ena långsidan fanns, så jag bestämde mig för att gå upp på vänstra balkongen för att slippa bli knuffad på eller dansad in i. Cirka en centimeter av scenen såg jag om jag stod på tå. Som ett pärlband stod folket där uppe längs med och lätt lutade över kanten. Min…
Den resa som de fem killarna i One Direction varit med om är svår att föreställa sig. På knappt tre år har de hunnit gå från helt okända till några av de mest eftersökta killarna på jorden. De har hunnit släppa två plattor, resa världen runt och senare under året har deras film premiär. Spelningen inleds med ett filmklipp som ska presentera killarna för oss, som om det nu skulle vara nödvändigt. Kanske är det sett som en guide…
Det intresserar mig med band som är innovativa och fantasifulla, så Glara fångade mig redan innan jag lyssnat på skivan. De lämnar mig inte besviken, alla låtar är speciella på sitt eget vis och jag fastnar extra mycket för Can’t help falling in love, som de gjort ännu långsammare än originalet och det ger en ny dimension till låten. Tillsammans med sparsamma pianoackord, bas och de jazz-karaktäristiska visparna på trummorna lyfter de en redan bra låt till högre höjder…
Jag började lyssna på The Motorhomes redan när de var ett demoband och första gången jag såg dem var 1997. Åren har gått men det märks inte speciellt mycket annat än på min kamera, sist det begav sig hade jag film i kameran… De inleder med Slow Down och jag inser att trots jag inte lyssnat på dem på länge så sitter texterna som ett rinnande vatten.
Det här har ju aldrig varit ett röjigt band på något sätt,…
De inleder med Sommarsnö följt av Nike, det är avskalat utan att på något sätt bli platt. De lyckas överföra soundet från senaste plattan till scenen på ett ypperligt sätt. Framträdandet i sig är kanske inte något som fångar publiken, det är mer som att musiken får leva ett eget liv och stå längst fram på scenen.
Det är väldigt mörkt på scenen och tillsammans med låtarna blir det en lite drömsk känsla över det hela. Lorentz & Sakarias…
Jag var aldrig ett fan av Sugerplum Fairy, jag har aldrig haft nått till övers för Mando Diao. Därför hade jag heller inga som helst förväntningar på Viktor & The Blood. Men jisses så fel jag hade! Det här träffar mitt i prick vad det gäller min musiksmak, lite som att slå in en straff i öppet mål. Jag brukar ofta tjata om att band låter för mesigt, att det ska vara hårdare. Den hårda rocken jag efterlyser ger…
Det är råare, ösigare och rockigare än vad jag trott. Nicoles fantastiska röst passar alldeles utmärkt i den här typen av framtoning. Utseendemässigt påminner hon en hel del om Laleh men det är bra mycket mer ös i den här tjejen. Det låter stundtals lite som Joy Division, framförallt hennes första singel Unseen Footage From A Forthcoming Funeral. Även om det ibland känns en aning osäkert finns det verkligen stor potential hos Nicole, hon kan blir riktigt, riktigt bra.
…
Tyvärr så är det ingen av låtarna som riktigt fastnar. Skivan är 90-talsinspirerad och det tycker jag hörs väl. Peter Kvints influenser känner jag också av, det är ett mycket bra samarbete som passar de båda. Låtarna är lättsmälta och poppiga, men mer än så är det inte. Jag saknar den raspiga och känslofulla rösten jag förknippar med Cue, istället får jag känslan av slätstrukenhet och att det nästan skapas på rutin. Vissa spår tycker jag mig också känna igen,…