Skiva
Skivrecension, The Sounds, Something To Die For
Slår på första spåret It’s So Easy och undrar om jag hittat rätt på Spotify, finns det fler band som heter Sounds? Andra låten Dance With The Devil gör mig inte mindre fundersam, men nu känner jag i alla fall igen Majas röst. Men vad tusan är detta?
Jag tänker instinktivt ”dance” och elektroniskt blippande av den sort som hörs på dansgolven numera och fruktar att hela plattan ska låta så här, vart tog ett av landets bästa liveband vägen…
Skivrecension, Antillectual, Start From Scratch!
Antillectual är ett holländskt band som spelar punkrock med en stark politisk framtoning. Själva musiken känns ointressant att kommentera när allt man hör är en vägg av ord som skriks ut på ett uppstyltat och omusikaliskt sätt. Det känns som om bandet har tagit stödorden till sitt politiska manifest och tonsatt det. Detta gör texterna svårförståeliga, vilket får mig att tappa intresset. Om det inte vore för att bandet skrivit förklaringar till varje låt i det medföljande texthäftet, hade jag…
Skivrecension, Korpiklaani, Ukon Wacka
Musiken är en blandning av folkmusik och metall i umpabumpatakt. Det är svårt att inte dra paralleller till andra finska folkmetallband som Finntroll och Apocalyptica, men vad gäller texterna och känslan i musiken skulle jag snarare vilja jämföra Korpiklaani med keltpunkarna Flogging Molly.
Ukon Wacka skiljer sig marginellt från Korpiklaanis tidigare verk, vilket nödvändigtvis inte behöver vara en dålig sak, men i detta fall måste jag säga att lite förändring hade definitivt förnöjt. Albumet inleds med LouhenYhdeksäs Poika, en stampa-i-takt-låt…
Skivrecension, Jester, Stranger Days
Det första som slår mig är Jesters väldigt bekanta röst och efter mycket funderande kommer jag fram till att det givetvis är popartisten Andreas Johnson. Musiken är även den snarlik, men mer åt det välstrukna pophållet.
Stranger days är onekligen väldigt radiovänlig pianopop. Kanske beror det på att min egen far är pianist eller beror det på min oerhörda kärlek till pianopopens kungar Coldplay, men piano för mig är lite magiskt. Hade det inte varit för det dominerande pianoinslaget i…
Skivrecension, Korova Station, Lo-Fi Sampler [EP]
EP:n Lo-Fi Sampler innehåller fyra spår av varierande kvalitet. Det inledande spåret, Doden, börjar med ett enkelt, men starkt typ av stoner rock-riff, men för övrigt innehåller Doden inget speciellt. Andra spåret, Come on, come on, har en mycket bra refräng som fastnar efter bara ett par lyssningar, men verserna är i jämförelse något mediokra.
Tredje spåret, Kniven, är klart den bästa låten på skivan. Här hörs det verkligen att detta är ett liveband och jag kan tänka mig att…
Skivrecension, Linnea Lorinius, Through The Times
Lorinius har trots sina unga 19 år en väldigt mogen sångröst, men sjunger lite för snällt och fint. Jag hade gärna hört lite mer rasp och ångest i rösten, för det skulle verkligen passa in i den nakna rock som hon spelar. Hon borde låta sig inspireras mer av Broder Daniels och Kents respektive debutplattor.
Låtmaterialet är helt okej, till och med bättre än okej på sina ställen. Två låtar står ut för min del. Make you fall är i…
Skivrecension, Michael Jackson, Michael
Är det något Michael Jackson var känd för så var det hans totala kontroll och hans extrema noggrannhet med vad han gjorde. Det sägs att han mixade om Billie Jean hela 90 gånger. Nittio!
Men det kan också slå över åt andra hållet, att det blir för producerat, jämntjockt, fegt… Det är precis vad som har hänt. Man ska inte luras att tro att detta är det sista MJ skrev och spelade in, det är tvärtom rester från tidigare decennier…
Skivrecension, Benevolent, Evolve [EP]
Inledningen till titelspåret Evolve blåser nästan omkull mig med sin intensitet. Jag hajar till och undrar vad f*n är detta? Det inledande gitarrsoundet, som också återkommer i låten Personae, låter som de skrikande stråkarna i Alfred Hitchcocks klassiker Psycho, men därefter svalnar känslan och jag tappar intresset lite.
Andra spåret Shreds är emellertid min favoritlåt på EP:n. Speciellt gillar jag de lugna mellanpartierna med de drivande trummorna och enkla gitarrslingorna. Det är i stormens öga som jag kan uppfatta mörkret…
Skivrecension, Solitude, The Revival [EP]
Det känns som om hardcorebanden i det närmaste har exploderat i antal de senaste åren – mycket i stil med hur dödsmetallbanden förökade sig under slutet av 90-talet. Men om du är som jag och älskar hardcore så har du inte tröttnat än. Solitude släpper nu sin andra EP, The Revival, som producerats och mixats av Henrik Udd på Studio Fredman i Göteborg. Studio Fredman är sedan tidigare känd som studion som utvecklade ”Göteborgssoundet” inom metallmusiken och har samarbetat med…