Plattan har en härlig dynamik som tar lyssnaren genom ösigare partier som She Wont Let Me Down, myspysiga Theatrical och refrängdrivna popinfluerade People Like Us. Den nästan hejdlösa blandningen av influenser kan stundtals bli lite mycket, på gränsen till rörig. Men mixen har sin charm och gör att den klassiska rocken inte blir mossig och hela tiden känns fräsch samtidigt som igenkänningsfaktorn är hög.
Visst, på det hela taget skulle skivan må bra av en något maffigare ljudbild och…
Francis håller sig inte heller bara till att spela och producera en genre inom housekulturen utan han spelar allt ifrån just Moombahton till progressiv house, electro house och trap. Så inför släppet av Dillons debut fullängdsalbum Money Sucks, Friends Rule har förväntningarna varit många. Mike från housebloggen Edm.com skrev tidigare även att skivan varit det mest efterlängtade dansmusikalbumet under 2014. Jag tycker att titeln och skivomslaget känns så typiskt Dillon också, så där lagom galet men samtidigt smart i denna…
Mapei visar sin mognad och erfarenhet på en varierad samling tracks som är lättsmält men lämnar en behaglig eftersmak likt ett efterlängtat glas rött på en fredagskväll. Det är dock under de lugna och tyngre partierna när Mapei får visa vad hon går för och visar att hon är en utmanare bland de svenska kvinnliga artistunder som fyller etern just nu med musik. Om Zara Larsson sjunger om det kommande vuxenlivet med dess äventyr och kärlek så är Mapei mitt…
Någonstans i utkanten av den melodiska dödsmetallen svävar Sarea omkring, stundtals majestätiskt, stundtals hardcoregränsande och genomgående kompetent. This Is Not Goodbye är ingen svår historia, ofta direkt trallvänlig och sällan utanför det lättlyssnade men det finns ändå ett djup. Plattan växer för varje lyssning och en kan ständigt hitta nya små delar och passager att utforska, stycken som är njutbara och ger en dimension extra till musiken.
Visst, det finns en del brister och alla spåren håller inte hela…
Skivan släpptes genom Sony Music den 7 oktober 2014. Men innan detta hade fem singlar redan kommit ut. Louder, Love Looks, Kids, The Game och After Dark är singlarna som först kom och dessa låtar har spelats flitigt på radio, Spotify och ute på klubbarna runt om i Sverige. På så sätt tror jag att fansen har ”lyssnat in sig” eller kanske fastnat för just dem lite mer än de övriga låtarna på albumet. Men för att bara hört…
Det är dock inte helt oproblematiskt, musiken är krävande och lyssnaren måste hänge sin uppmärksamhet åt alstret annars försvinner den i okontrollerat oförstånd. Plattan är bestämd och befallande, det uppstår en kontakt som känns påtvingad utan att vara forcerad samtidigt som den är vädjande och letar efter känslor att binda fast de egendomliga strukturerna i.
Tonerna får många gånger fritt spelrum, det stretar, drar och ber efter en vakenhet och skapar ett utbyte med lyssnaren. Det ångestfyllda vemodet hos…
Det här är första plattan där helheten känns helt naturlig och inte som att de hela tiden kämpar för att få in dynamiken, ljudbilden och känslorna i samma form, på Stay Gold flyter allt ihop utan att någonting tappar sin egenhet eller känns överflödigt. Det här är albumet där First Aid Kit på allvar tar klivet upp bland sveriges absoluta folkpopselit.
Det finns ett helt annat djup i rörelsen som det här albumet sätter igång jämfört med tidigare, det spelar…
Stefan Lundgren känns överlag ännu säkrare i growlen än tidigare, pondusen är stundtals överväldigande och passar finfint in i de kraftfulla riffen som dominerar musiken. Melodierna är inte lika närvarande som på Gerra utan vävs in i musiken på ett mer övertygande sätt och ger mer kraft åt det brutala. Doominfluenserna är ständigt i bakgrunden och pockar på för uppmärksamhet utan att bli ett dominerande inslag i ljudbilden.
Plattan saknar egentligen helt dalar, jämnheten är slående men jag saknar kanske…
Visst, det finns en del brister i den timlånga produktionen, men bristerna tycks passa in perfekt i den råa ljudbild och de härliga skiftningarna som dominerar skapelsen. Till exempel så är Nils ”GRZNLS” Mesekes growl knappast den snyggaste eller bästa som finns därute men det gör absolut ingeting, jag fullkomligt älskar den grisigt skitiga stämningen Meseke skapar. Jag älskar hur growlen går in i symbios med de tunga riffen och den råa feelingen samtidigt som den är otyglad, spretar…