Nåväl, dög underhållningen? Jag inledde dagen med att efter ett mycket trögt insläpp se Daniel Adams-Ray. Han verkade ganska peppad på att få inledda festivalen. Därefter spanade jag in brittiska Blossoms som var en ny, positiv bekantskap för mig. Efter lite påfyllnad av viktiga sakar såsom kaffe och mat så tog jag en promenad runt området och blev väl inte jätteimponerad. Allt man kan förvänta sig är på plats men så mycket mer är det inte. Det finns annat att roa sig med om man tröttnar på musiken. Det finns pariserhjul och chokladhjul, du kan spela bumperball eller hoppa i hoppborg. Något som också finns är standup! Jag passade på att se Henrik Schyffert och fick skratta ordentligt. För min del kommer det bli fler besök framför denna scen.
Via Editors, Zara Larsson och Laakso tog jag mig så fram till dagens höjdpunkt, The 1975. Jag skulle kunna skriva mil om detta brittiska band som jag under de senaste dryga två och ett halvt året sett 13 gånger. (Fråga mig inte hur det gick till.) Jag ska inte tråka ut er med mina hyllningar av ett av mina favoritband utan låt mig bara konstatera att det var lika snyggt, både visuellt och ljudmässigt, som det brukar. Detta till trots att deras trummis George Daniel ligger hemma med skadad axel och som stand-in återfinns Freddy Sheed från The Japanese House; även om det är stora skor att fylla så gör han ett bra jobb där bakom trumsetet.
När The 1975 avslutat sitt set faller ett stilla duggregn över festivalen och det har blivit dags att packa ihop för natten. Nu tar vi nya tag in i dag 2, förhoppningsvis slipper vi gummistövlarna även idag!