Ljudet är lite kasst i början (att ljudteknikern glömde att dra upp reglaget för Bruce Dickinsons mick gjorde det inte bättre heller) men The Wicker Man gör att det jublas friskt ändå. Samtidigt står jag och filosoferar över Iron Maidens scenbygge. Det är stort. Samtidigt som scenen i sig har imponerande mått ser musikerna rätt små ut. Framförallt Nicko McBrain syns knappt, dels har han sitt gigantiska trumset framför sig, men han är också helt inbyggd i scenbygget, inklämd mellan två rymdfuturistiska saker.
Men scenen är också gjord för att energiknippet Bruce ska kunna springa omkring på det, ovanför Nicko och ut på sidorna. Detta plus en gigantisk backdrop (som byts mellan varje låt) gör att scenen blir imponerande.
Under The Reincarnation of Benjamin Bregg står jag och imponeras av Bruce Dickinson. Iron Maiden har många långa låtar som börjar instrumentalt för att sedan rocka loss och ofta klocka in på över fem minuter – på skiva. Tillsammans med deras melodier där han ofta får hålla ut långa toner och dessutom oavbrutet springer runt på scen – att han orkar.
Men här har vi en vokalist som likt Joachim Cans i Hammerfall verkligen kan sjunga.
En vokalist som just idag dessutom råkar fylla år, något som publiken uppmärksammar genom att sjunga Happy Birthday varvid Bruce skämtar bort det genom ”Yeah yeah yeah, I fucking know…” för att sedan hälsa alla som ser Iron Maiden för första gången ”welcome to the brotherhood and sisterhood of Iron Maiden” genom att spela Blood Brothers. En låt som dessutom dedikeras till Ronnie James Dio vars medverkan med Heaven & Hell tyvärr gick om intet när han gick bort tidigare i år.
Iron Maiden fortsätter leverera: A Brave New World, Fear Of The Dark, Iron Maiden… Under den sistnämnda kommer så Eddie in på scen, den här gången som minst tre meter hög, och försöker sno gitarrer.
Tre extranummer i form av The Number Of The Beast, Hallowed Be Thy Name och Running Free kommer innan det är slut och vårt klafsande mot tunnelbanan ackompanjeras av Monty Pythons Always Look On The Bright Side Of Life.
Sämst: Vänta nu, ingen Run To The Hills..?
Bäst: Att så många gav fan i lera och regn och stannade kvar och rockade i alla fall!
Setlist:
The Wicker Man
Ghost Of The Navigator
Wrathchild
El Dorado
Dance Of Death
The Reincarnation Of Benjamin Breeg
These Colours Don’t Run
Blood Brothers
Wildest Dreams
No More Lies
Brave New World
Fear Of The Dark
Iron Maiden
Extranummer:
The Number of the Beast
Hallowed Be Thy Name
Running Free