Själva spelningen då? Jo, överlag är den riktigt bra faktiskt, det märks att det är ett gäng otroligt duktiga musiker på scen. Kalle öppnar spelningen tillsammans med sitt band med en av de lite rockigare låtarna i hans repertoar, Maj Lundin, som är en cover av Chuck Berrys Maybellene. Den gör han på ett strålande sätt och får ganska rejält med respons från publiken. Även om hans röst inte är allt för behaglig att lyssna på i alla låtar så passar den ändå in i hans lite speciella blandning av dans-, rock-, och folkmusik. I låten The Prayer, som han framför tillsammans med en alldeles fantastisk Sanna Nielsen, så överraskar han dock och visar upp ett register och en röst som jag inte visste att han hade, duetten är verkligen riktigt bra och samspelet mellan de två är riktigt fint.
Även Orsa spelmän, med Kalles äldre bror Perra Moraeus i spetsen, imponerar med en sällsynt musikalitet och en förmåga att verkligen interagera med de andra på scen. Det låter snyggt, helt otroligt tajt tillsammans med bandet, vilket är väldigt imponerande när man som mest är tolv stycken på scen. Det jag kan tycka är att jag lätt blir lite uttråkad av instrumental musik och tycker att dem funkar som bäst i de låtar med sång, förutom i den helt fantastiska Koppången, som de framför tillsammans med Kalle på gitarr. Den är verkligen helt underbar men den förstörs lite av allt oljud från karusellerna på Gröna Lund.
En av kvällens absoluta behållningar var när Tommy Körberg kom ut på scenen och sjöng Fait Accompli med sin nästan magiskt mäktiga röst. Tillsammans med de tidigare nämnda The Prayer och Koppången är de lite mer personliga Om den finns kvar och Du klarar dig mina favoriter även om Melodifestivalbekantingen Underbart och Björn och Bennys Beatrice verkade vara de som gick hem bäst hos publiken.
För att försöka sammanfatta kvällen så kan man säga att det var en riktigt bra spelning med mycket musikalitet, en ordenligt skopa humor och Kalle Moraeus lite aviga charm. Visst kan man påpeka att regnet och fukten ställde till det lite med instrumenten, att ljudet inte höll toppklass hela vägen och att Sanna Nielsen höll det kanske sämsta mellansnacket jag sett på en scen, det är tur att hon sjunger så fantastiskt bra. Men som helhet var det en riktigt trevlig kväll, en bra blandning av låtar och gästartister samt några riktiga höjdpunkter som lyfter kvällen.