Hon lyckades tillsammans med bandet att verkligen fylla ut den stora scenen utan några problem och det kändes verkligen som att hon hörde hemma där. Hennes utstrålning och energi lyckades till viss del få fart på den ganska stora publiken även om stämningen aldrig riktigt blev så bra som den kunde ha blivit med en ännu mer engagerad publik.
Bäst under eftermiddagens spelning var den tidigare nämnda House, Skinnarviksberget, Said and Done och den lite mer fartfyllda Sense.Det kändes…
Jag hade aldrig hört Sameblod innan och de var verkligen en positiv överraskning för mig. De spelar skön pop med bra melodier och tungt slagverk samtidigt som sångarens röst verkligen gjorde sig bra tillsammans med de andra tre killarnas tajta komp.
Sammanfattningsvis kan man säga att sameblod sparkade igång festivalen på ett riktigt bra sätt, bättre än vad jag trodde att de skulle klara av. De verkade dessutom verkligen njuta av att spela i det härliga vädret som infunnit sig…
Min frisör är inte bara frisör, han är också en gammal trummis med ett förflutet i diverse punkband. Ett av våra stora samtalsämnen när han klipper mig är givetvis musik. Jag får alltid redogöra för om jag sett nån bra spelning eller hört nåt nytt band. Vi har under det senaste året avhandlat The Concept vid ett flertal tillfällen. Det hör inte till vanligheterna att vi gillar samma band så förtjusningen var stor när vi insåg att vi båda gillar…
Två tecken på att jag gillar det jag ser är att jag fånler och stampar takten. Dessutom brukar jag helt glömma bort att anteckna… En synnerligen dum egenskap hos en recensent kan man tycka. Mina anteckningar från just den här spelningen är väldigt knapphändiga, det kanske kan ge en hint om vad jag tyckte om det?
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är med det här som jag gillar så mycket. Kanske är det för att jag…
Hade jag varit från Malmö hade jag förmodligen hunnit se Vit Päls ett antal gånger. Nu är jag stockholmare och förknippar vit päls mest med mina katter… Men någon gång ska väl vara den första och det har nu blivit dags för mig att se bandet Vit Päls för första gången. Det första som slår mig är att sångaren Carl Johan Lundgren påminner obehagligt mycket om Thomas Öberg från bob hund (det band som för övrigt har äran att avsluta…
Mitt klassiska festivalbeteende är att säga ”jag ska bara se nån låt” och så blir jag hela spelningen och missar den spelning jag tänkt se från början. Det här är en sån spelning jag inte alls hade tänkt se. Men nu står jag här och kan inte slita mig. Det här är alldeles för bra för att bara lämna!
I festivalprogrammet kallas det här brittiska bandet för ett hardcoreband. Jag kan tycka att det är en lite väl snäv…
Låten de inleder med och som jag så väl känner igen heter Freak och har gått ganska varm på radion. Bevisligen har publiken på plats varit bättre än mig på att lägga bandets namn på minne, för trots den tidiga speltiden har det samlats mycket folk framför scenen. REdan under andra låten We Should Go To France har jag glömt bort att timmen är tidig och solen skiner utanför. Det här är ju musik som defenitivt gör sig bäst i…
Visst är det alltid svårt att spela som första band ut på en festival. Publiken har inte riktigt hunnit infinna sig i feststämningen ännu och det krävs något extra från bandet för att dra igång festen. I slutet av år 2010 släpptes MF/MB/’s debutplatta Folded och jag har varit ett fan sedan den dagen, men att uppleva dem live på en utescen på en stadsfestival med dålig uppslutning i publiken är uppenbarligen inte en bra kombination. En intim klubbspelning där…
Det amerikanska bandet The Cave Singers spelar vad jag skulle vilja kalla för genuin amerikansk folkrock, med tydliga influenser från både den afro-amerikanska bluesen och de historieberättande folkmusiksångarna från 1900-talets första hälft. Derek Fudescos snabba, plockande gitarrspel och Marty Lunds tydligt markerande bastrumma får mig att hängivet vilja stampa med i musiken.
Mest imponerande är ändå Pete Quirks sång som omedelbart fångar publikens uppmärksamhet. Som ett barn som lyssnar på en godnattsaga vaggas man in i hans berättelser. Han lever…
Kvällens spelning upplever jag som lite varierande i kvalitet. Jag pendlar mellan att tycka det är vackert och att tycka det är tråkigt och oengagerande. Men som tur är domineras kvällen av den svängiga, moderna soul som Tingsek är känd för. Kroppen rör på sig ofrivilligt till låtar som Six Years, Good vs. Bad och den gamla, fina Good Way Of Life, som blir till en riktigt schysst version med de extra stråkarna.
Ibland tystnar publikens småsnack runt…