Ska man ägna sig åt soul ska man ha ett rejält band och det har Charles Bradley. Åtta man starka drar de igång ett mäktigt gung i en inledande instrumental låt och stämningen, för att ta en sliten klyscha, är på topp direkt!
Men när de är inne på den tredje instrumentala låten på raken börjar jag få lite vibbar från filmen Blues Brothers. The Palace Hotel Ball Room är utsålt, bandet är på scen – men inte huvudpersonerna. Vad…
Att bli 25 minuter försenad på festival eftersom andra scener är sena och man själv inte får gå på förrän de är klara är en sak. Men är man sist ut för kvällen och festivalen har en stenhård stopptid 02.00 är det en annan sak när man skulle gått på 00.30.
Så när Brett Anderson och resten av Suede äntligen kliver ut på en regndränkt Green Stage (Hawaii, remember?) har de bråttom för att hinna spela det de tänkt sig.…
Standarden för aftonen sätts direkt genom Alla Ska I Jorden. Här ska inte spelas något glatt!
Skämt åsido vet Stefan Sundström exakt vad hans visor handlar om och han drar sig inte för att dra växlar på det. Det är mörkt, han vet det och publiken vet det.
Men i kväll har han lite uppförsbacke. Dels är tekniken mot honom med en envis rundgång som återkommer hela tiden, dessutom läcker det in gott om ljud både från Green Stage (gamla…
Det är äkta festivalväder när Cut Copy går på Green Stage fem minuter för tidigt. Vet inte om de är tidiga för att de tycker synd om fansen, men det första de säger är ”Hi guys, sorry about the rain”.
Gruppens electropop har börjat nå ut ordentligt sedan nya plattan Zonoscope kom ut i våras, men trots det är det ganska glest i leden framför scen. Mycket av frånvaron kan nog tillskrivas det envisa regnet, ett regn som varken avtar…
I år delar han vid det första framträdandet scen med Old Kerry McKee, som namnet till trots kommer från Sverige. McKee sitter dubbelböjd framför sin mikrofon och har en förkärlek för att ackompanjera sina alster med musik från en gammal skrapig vinylskiva. Tillsammans med hans gitarr och en baskagge passar han väl in med Bob Log III.
Bob ja. När han var på Teaterladan var det bestående intrycket att han hade en mc-hjälm på skallen där mikrofonen utgjordes av en…
Första gången jag kom i kontakt med Movits! var på Rookiefestivalen i Hultsfred 2008. Man kan lugnt säga att bland alla rockband och popsnören så stod det här gänget ut en aning. Jazz och swing som grund för hiphop på svenska? Oj.
Sedan dess har det lossnat för Luleåbandet, de har släppt två plattor, turnerat runt landet och dessutom i USA där de gjorde ett bejublat framträdande på The Colbert Report med Fel Del Av Gården.
Idag är det gott…
Sture Allén den yngre, den energiske frontmannen i Svenska Akademien, kan ju inte sitta still. Litet uppehåll i Svenska Akademien? Dags att starta ett eget band vid sidan om!
Alltså står Stures Dansorkester på Baby Joy-scenen på Putte i Parken och ser till att folk dansar till reggae även idag. Det är mycket folk framför scenen och det dansas överallt så snart bandet sätter igång. Väl framme vid Danshumör från nya plattan Tillvaroturism behöver Sture knappast uppmana publiken att röra…
Coldspell börjar bli ett rutinerat band, trots att de bildades så sent som 2005. Infinite Stargaze släpptes för två år sedan och fick fina recensioner runt om i världen, vilket fick dem att ge konserter bokstavligt talat lite överallt. Deras mix av 70-talsriff, melodislingor från 80-talet och 90-talsproduktion är grymt tilltalande och något som fler och fler börjar få upp ögon och öron för.
De inleder med bland annat Solid Ground från första plattan och följer upp med ett koppel…
Absolutely No Decorum, Clamor For Glamour, Breaking Up With God – The Ark går ut hårt och publiken är med från första sekund när introt med åskmuller dundrar ut över idrottsplatsen. Man skulle kunna tro att The Ark ska ge allt på sin sista turné och det gör de sannerligen. Bandet är klädda i vitt medan Ola Salo bär den lila sparkdräkten från första skivans omslag och hans Freddie Mercury-inspirerade uppträdande når nya höjder direkt.
Faktum är att The Ark…
Nackdelen med Manic Street Preachers är att de inte har mycket till scenshow. De står på sina platser framför sin backdrop med Tim Roth (omslaget från senaste plattan Postcards From A Young Man) och sen är det inte mycket mer med det.
Fördelen är att de har åstadkommit mycket bra musik under årens lopp. Men ett festivalgig är inte som en egen konsert, här gäller det att hålla kvar folk framför scen så de inte lockas av något annat. Öltält,…