Konsert

Årets album
Håkan Hellström – 2 steg från Paradise
Oskar Linnros – Vilja bli
Robyn – Body talk
Säkert! – Facit
The Radio Dept. – Clinging to a scheme

Årets artist
Håkan Hellström
Johnossi
Oskar Linnros
Petter
Robyn

Årets barnalbum
Dan Bornemark – Lilla Trams
Johanna och kökskvartetten – Johanna och kökskvartetten
Kråkan och Busarna – En jätteliten lång hög
Orkester Pop – Stava med skägg
Pelle Höglund och Johan Sundström – Tore bland Afrikas djur

Årets dansband
Larz-Kristerz –…

I väntan på bandet betraktar jag den lekfullt pyntade scenen där små badankor pryder effektpedalerna och mjukisdjur klättrar i trumsetet. Upp på scen kliver sedan tre gängliga killar som hämtade direkt från 70-talet. Framtoningen är väldigt charmig, men det behövs mer än charm för att övertyga mig. Jag funderar över vad det är som fattas, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Musiken är helt okej, men litet intetsägande för min del.

Det märks att publiken mestadels består…

{joomplu:27086 left} Den stora lokalen kändes inte ens halvfull och de få personer som placerat sig på läktarna verkade ganska uttråkade. Publiken nere på golvet bestod till större delen av emokids i tonåren och det slog mig att det antagligen var föräldrarna som syntes på läktarna. Hur som helst hade jag lite svårt att känna mig peppad inför den här kvällen, men den ungdomliga hormonstinna atmosfären lyckades ändå smitta av sig lite.

Ridån går ner och ur högtalarna ljuder de…

Kvällens publik bestod av till stor del av unga popkids i 20-årsåldern och till en mindre del, lite äldre tjejer och killar som säkerligen följde Nicke Andersson och The Hellacopters redan i början på 90-talet. Jag tillhörde den där lite äldre generationen och jag måste säga att den här kvällen kom att bli en nostalgitripp av rang för mig. Iklädd rutig flanellskjorta dansade jag med mina gamla polare från tonåren åter igen till frontmannen Nicke Anderssons enkla, raka, men svängiga…

Jag har under sommaren lyssnat mycket på Eriks debutalbum Hassle, så förväntningarna är ganska stora. Dock hade jag inte lyssnat något från hans nya EP Taken inför spelningen, så hade lite nytt att vänta mig.  

Showen inleds med Bump in the road, Erik håller inte tillbaka, redan i slutet av låten så dansar han loss ordenligt och kommenterar själv efteråt hur jobbigt det var, han andas lite tungt men med ett leende på läpparna. Han håller igång ända fram…

På väg till konserten inser jag att detta är första gången jag ser Sabaton på en riktig konsert och inte på en festivalspelning, som jag har sett en hel del. Skillnaden ligger mycket i publiken. På en festivalspelning kan vem som helst droppa in på spelningen, ikväll märks det att publiken är full av hardcorefans, givetvis iklädda Sabaton-t-shirts. De flesta är 20-åriga killar och resten består av tonåringar, medelålders män och några tjejer här och där (som vanligt underrepresenterade i…

Spelningen inleds lekfullt med ledmotivet till ”Fem myror är fler än fyra elefanter”
De 3 bandmedlemmarna blir nu synliga och de sjunger/bokstaverar Peter Jöbacks namn, som lyses upp i en neonskylt bakom dem. De sjunger/bokstaverar lika lekfullt som ”Fem myror..” brukade göra.
Låten går sen över till En sensation och Peter gör entré. Det har nu gått 20 år sen Peter första gången uppträdde med den på Melodifestivalen och Peter delar gladeligen med sig historier om det uppträdandet. Det blir…

Kvällen inleds av värdinnan Linda Sundblad som framför ett medley av låtarna som är nominerade till Årets svenska låt; Keep On Walking, Unstoppable, Manboy, Nothing Without You och Från och med du. Följaktligen är det också Rockbjörnen för Årets svenska låt som är först att delas ut. Den lycklige vinnaren heter Oskar Linnros som tackar de som röstat och sin syster. Sedan följer kategorin Årets konsert som kammas hem av tyska Tokio Hotel som också står bakom Årets utländska låt…