Recensioner

Jag fick Big Inner, Matthew E. Whites debutalbum, skickad till mig av en vän på Spotify för ett tag sedan. Jag får så mycket musik skickad till mig, men Big Inner och speciellt låten Big Love fastnade jag direkt för. White har precis trätt in i 30-årsåldern, men platsar bra bland gubbarna som var stora på 70-talet, såsom Dr. John, J.J. Cale, Stealers Wheel, Steely Dan och så vidare. (För övrigt om ni lyssnar på albumet och ni tycker…

 Så mycket folk som det är på plats här idag har det inte varit såhär dags någon av festivaldagarna tror jag, och det är mest den äldre generationen som vill njuta av Lundell. Bredvid honom finns ett band på sex personer, som alla är inne i musiken nästan lika mycket som huvudpersonen. Jag gillar pianisten som också spelar klarinett och saxofon, och trummisen verkar ha roligt där han sitter röd i ansiktet (det direkta solljuset tror jag bidrar till den…

Jag känner verkligen av en klasskillnad här om man nu ska jämföra med konkurrenterna The Lumineers, som jag recenserade igår. Det finns definitivt en anledning till varför man har placerat på Of Monsters And Men på den näst största Roskildescenen. De lyckas med det som The Lumineers misslyckades med. Hela den fina stämningen som de åstadkommer letar sig ända ner till sista åskådaren som står några meter utanför det gigantiska tältet.

Handklapp, allsång, dans och kärlek genomsyrar den här…

Det kändes först som ett konstigt val att placera Turbonegro på Orange, Roskildes största scen. Fållorna längst fram som man oftast måste köa till i flera timmar innan var nu bara halvfulla så jag tog min chans och placerade mig i främsta fållan. Orange Stage var långt ifrån fullt, men okej, det hade nog inte heller fungerat att Turbonegro på en mindre scen heller.

De första låtarna går lite trögt. De inleder med allsången The Age Of Pamparius, men…

Gitarrspel hörs bakom skynket som kort efter öppnas i mitten och vi förflyttas till en svartvit stad med gatulampor och vägskyltar med pilar till ”Dåliga gatan” och ”Gullbergs kaj”. Bandet är utspritt över hela scenen och spelar introt till första låten. På ett mickstativ hänger en hatt redo för att hamna på sin ägares mörka lockar. Jublet blir öronbedövande när Håkan Hellström kommer in och förkunnar att han aldrig kommer dö, nej, genom att sjunga den senaste hiten Det kommer…

Viktor Norén sjunger med en passande poprock-röst, men emellan låtarna pratar han sluddrigt och snabbt, så jag hör ingenting förutom att de åkt hit från Stockholm.
Attityden är nonchalant och oengagerad. Varje bandmedlem sköter sitt eget, jag kan inte se att de har någon samhörighet alls. De spelar bra var för sig och efter ett tag slår det mig att jag inte ser vem som spelar basen jag hör. Först blir jag imponerad, för jag tror att gitarristen…

När jag lyssnat på Lune innan tyckte jag om det och tänkte att det här skulle bli en häftig musikupplevelse. Hon sjunger väldigt vackert och har en mjuk röst som flyter ihop bra med musiken. Mystiken och det lite buddistiska (?) temat är genomgående. Efter några låtar som är uppspelade från datorn, tar de fram en bas och en akustisk gitarr och spelar en fin version av All Saints Never ever. Trodde jag. Det är bara några textrader som citeras,…

Tre kunniga, erfarna musiker kan skapa magi. De här tre äldre herrarna har kul tillsammans, det är tydligt när de gnabbas lite och skrattar till åt något skämt. Beteendet bidrar till en mycket god, inbjudande stämning. Pugh pratar om hur deras resa hit från Gotland var, och förkunnar tidigt att det bara kommer bli hans egna låtar som spelas, jag antar att han då inte vill framföra något Grymlings-material. Synd, för jag gillar Mitt bästa för dig, även om jag…

Jag gillar att det är två tjejer som äger scenen, deras sturska karaktär blir en bra utstickare i en genre som annars är dominerad av män. På fötterna bär de höga platåskor, men lyckas bra med att hoppa och dansa i dem, något som imiteras av publiken som är i ett konstant stadium av studsande. Första halvtimmen spelas mest andras låtar eller bara tunga dubstep- och house-rytmer, och jag ledsnar på att de mest har upptrappningar till de exploderande, tunga…

Neverstore består av tre killar som redan har hunnit med riktigt mycket; de har varit förband åt Good Charlotte och Backyard babies, turnerat i Japan med Sum 41 och släppt fyra album. Det gör dem inte till divor som man kanske kan tro, de uppskattar den här publiken och skapar tidigt ett bra klimat tillsammans med dem. Jag imponeras av deras professionalitet, smådetaljer som att de stämmer gitarr och bas i ett intro eller samtidigt som de pratar, likväl som…