Hennes skira, lågmälda melodier svävar ut från stora scenen och utgör en markant kontrast både mot Dundertågets punkiga avslutning och mot vädret i sig. Ett kompakt molntäcke är ingen bra fond mot hennes välsnickrade alster.
Men trots det lyckas Sophie Zelmani få oss att känna oss som hemma i hennes musik, den är vänlig, lågmäld och välkomnande. Hade det varit solsken och några grader varmare hade kvällen varit fulländad, men molnen ställer givetvis till det.
Till slut, några ord måste…