Absolut, det håller hög musikalisk klass och många av melodierna är snygga och stundtals (i låtar som Hollo och The Trapper) extremt bra men den totala avsaknaden av tyngd i musiken gör skivan tämligen trist i min bok. Hade det inte varit för att growlen åtminstone ger plattan lite tyngd så hade Kalmah nog kommit undan med att vara ett power metalband.
Lägger man därtill att skivan i princip saknar dynamik, återigen undantaget growlen, och att alla spåren låter…
Vad gäller just soundet är det svårt att inte dra paralleller till band som Ultravox. Har man en förkärlek för new wave kommer det vara svårt att motstå The Modern Love. Med det sagt vill jag också understryka att det inte på något sätt känns omodernt, även om det känns väldigt nostaligiskt. To Town är en skiva som jag absolut känner är en del av dagens indiescen, samtidigt som den har potential att nå en mer popsvulten publik.
…
Rytmen igenom hela skivan är riktigt skön och jag bara älskar hur man gör rytmsektionen till en så stor del av musiken. Anders Brinkmans trummor och Viktor Karlssons bas tar mycket plats och gör det bra. Framförallt basgången i härliga Pink Tarmac är fenomenalt snygg.
Det finns en hel del annat gott att plocka fram från 1am, det absolut bästa och det som gör att plattan lyfter och står ut bland andra debuter är Linus Nymans fantastiska röst. Den…
I och med släppet av End Of Disclosure tycker jag att grabbarna lyckas återta sin plats som ett av sveriges bästa metalband. Skivan håller otroligt hög kvalitet nästan rakt igenom, även om 44 Double Zero är direkt dålig. Man hittar en vinnande kombination av det gamla old school hypocrisy och de mer moderna inslagen, jag tycker att man hittar tillbaka till det lite mer brutala och hårdare soundet man hade i begynnelsen utan att det känns gammalt och mossigt.
…
Det finns två klara anledningar till att jag gillar den, dels så innehåller inte skivan ett enda lågvattenmärke även om några av spåren blir lite anonyma, men framförallt så är några av låtarna otroligt bra. Gilla Falla, Veteraner, Jämtlands president och titelspåret Järnbärarland är alla låtar som numer går varma hemma hos mig, de är allihopa unika och klassen på både låtmaterial och musikalitet är hög. Det är dock singeln Zombien Föds som går hem mest i min bok,…
Det intresserar mig med band som är innovativa och fantasifulla, så Glara fångade mig redan innan jag lyssnat på skivan. De lämnar mig inte besviken, alla låtar är speciella på sitt eget vis och jag fastnar extra mycket för Can’t help falling in love, som de gjort ännu långsammare än originalet och det ger en ny dimension till låten. Tillsammans med sparsamma pianoackord, bas och de jazz-karaktäristiska visparna på trummorna lyfter de en redan bra låt till högre höjder…
Tyvärr så är det ingen av låtarna som riktigt fastnar. Skivan är 90-talsinspirerad och det tycker jag hörs väl. Peter Kvints influenser känner jag också av, det är ett mycket bra samarbete som passar de båda. Låtarna är lättsmälta och poppiga, men mer än så är det inte. Jag saknar den raspiga och känslofulla rösten jag förknippar med Cue, istället får jag känslan av slätstrukenhet och att det nästan skapas på rutin. Vissa spår tycker jag mig också känna igen,…
Framgångssagan fick ett snöpligt slut då hennes syster dog av en överdos bara någon vecka efter releasen av Electrotherapy. Nina ställde in den planerade turnén och började än en gång skriva terapeutiska låtar som resulterade i skivan Processing Eleven. En personlig skiva med låtar som berör. Ninas röst är klar och vacker, jag tycker mig kunna höra hennes beslutsamhet och ärlighet i låtarna.
Den fem spår långa skivan får mig att fastna för henne, det är någonting i…
Allas våra förväntningar på The Knifes nya skiva har varit skyhöga och bandet har så klart mycket att leva upp till. När jag först hörde singeln Full of Fire blev jag riktigt besviken och faktiskt chockad över hur otillgänglig den lät. Nog för att syskonen Dreijer alltid har varit udda och skeva (det är ju också det som jag vanligtvis gillar med deras musik), men nu fick jag direkt känslan av att deras experimenterande hade…
EP:n börjar dock med ett intro, Lex Styx som jag mest anser vara utfyllnad, speciellt på en skiva som klockar in på drygt tjugo minuter. Men introt följs upp av det helt lysande titelspåret, Be Reborn, som får mig att dra paralleller till band som In Flames, Sepultura och Pantera. Låten är melodisk men samtidigt brutal och skitig vilket sätter tonen för resten av plattan.
Med plattans tredje spår visar Seventribe att de kan leverera musik som är dynamisk och…