Rent visuellt är inte spelningen någon höjdare, ljussättningen är direkt tråkig men när det gäller Accept behövs inga snygga effekter. När desätter fart låter de energin och musiken tala. Dock så är deras sound så speciellt att om man inte är ett riktigt fan så kan det nog bli lite tråkigt med ett en och en halv timme långt set.
Med allsångsvänliga låtar som Breaker, Up To The Limit och min personliga favorit Metalheart så kommer publiken igång väldigt bra, det är mycket händer i luften och allsången är stundtals mäktig. Men spelningens absoluta höjdpunkt bjuds det på i den enastående avslutningen Balls To The Wall, den var verkligen helt fantastisk och jag tror inte att speciellt många i publiken skulle säga emot mig.
Hade det bara funnits lite mer dynamik i musiken så hade det varit en av de bättre akterna på Sweden Rock, nu får dock Accept nöja sig med att vara ett bombastiskt energitillskott. Men det är ju inte fy skam.