Nya skivan Rastlöst blod har fått bra betyg och låten Du stör dig hårt på mig är den som fastnat mest hos mig. Det skrivs om att efter den ”för fina” förra skivan så har han nu släppt tyglarna och gjort ett fenomenalt album. När jag väl kommer fram till scenen, precis lagom till genombrottshiten Jag är en vampyr kan jag även säga att han är fenomenal på scen. Det är ingen brist på karisma och scennärvaro. Norrköpingssonen talar om hur härligt det är att spela på hemmaplan, och är inte det någonting som de flesta artister drar till med när de spelar i staden de kommer ifrån? Det går ju ändå alltid hem och även här jublas det trots att jag inte kan tänka mig att ens en tredjedel av publiken är härifrån. Han drar över sin konsert med ungefär en kvart, något som förvånar mig då det på festival brukar vara stenhårt med speltiderna. På scenen intill hörs därför growl från Trivium, men Krunegård lyckas ändå överrösta den högljudda hårdrocken. När Du stör dig hårt på mig drar igång blir det fullt drag och hans uppmaningar om att höja stämningen lyds. Sista låten blir fina Korallreven & Vintergatan, men den är lite för lugn för att höras över Trivium. Kanske borde han avslutat med låten innan, även om denna ger honom en chans att skapa mer jubel när han pratar om att mänsklig värme skulle kunna göra världen bättre och att det är bristen på det som gör att SD har fått så stor andel röster.
Krunegård har fångat mångas hjärtan, det är spridda åldrar som kollar även om området allra längst fram domineras av tjejer. Även mig fångar han med sin charm och långa lugg och trots att jag inte såg hela konserten är jag nöjd.