Det sex personer starka bandet har lyckats skapa en skiva som får mig överväldigande glad. Jag känner mig som en treåring på en lekplats full med för många roliga leksaker; vet inte vad jag ska välja att börja med. Let’s be still är för mig en godispåse fylld med de bästa karamellerna; oväntade rytmförändringar, annorlunda instrument, vackra stämmor, sångröster med karaktär, och allt binds ihop med en vacker rosett som kallas bra ljud. Skivan är oklanderligt mixad, något jag tyvärr inte känner mig bortskämd med nu för tiden. Utbudet av musiker gör att de lyckas skapa en bredd där de kan dela upp leadsången och strössla ut många olika instrument i den klara ljudbilden. Jag kan tänka mig att de är en bra liveakt, när de till fullo kan utnyttja att de är flera.
Första låten Homecoming heroes är en bra låt att börja med, mitt intresse fångades direkt. Eftersom jag lyssnar mycket på musik tror jag mig ha en bra känsla för att snappa upp de detaljer som gör att jag gillar något. I just det här stycket är det trummorna som skapar olika rytmer genom låten som får mig intresserad. Shake är också en låt jag fastnar för, även där har det drivande trumbeatet en central roll, men även den påhittiga melodin i refrängen. Småsaker som lyfter låtar och ger dem det där lilla extra är något som The head and the heart är exeptionellt bra på. My Friends, en hyllningslåt till vännerna tar jag också till mig, och även den lugnare 10,000 weight in Gold. Jag har svårt att bestämma mig för en favorit, tror att skivan är allra bäst i sin helhet. Den är självklar i sitt uttryck och en briljant steg i rätt riktning för ett lovande band som kan gå hur långt som helst.